"Biffen", född i Nälden utanför Östersund, var en av de sanna trotjänarna i den enda klubb han representerade under hela sin långa glänsande rink-karriär.

1961–1975 spelade "Biffen" inte mindre än 337 seriematcher för sitt kära TIK (eller W/Ö eller WÖF som laget tidigare hette) och notabelt är att han aldrig någonsin petades ur gänget eller blev allvarligt skadad under dessa 15 säsonger.

– Ja, "Biffen" kunde man alltid lita på, förklarar legendaren Eje Lindström. Han var den borne ledartypen och fullständigt given på backen.

Sålunda utsågs "Biffen" också till lagkapten i TIK redan i unga år, och det var aldrig tal om att ta ifrån honom det hedersuppdraget.

– Det var en grabb och en spelare som alla vi andra i laget såg upp till, säger hans gamle vän och klubbkompis Kent Lindgren. Förvisso var "Biffen" en av landets absolut bästa försvarsspelare i slutet på 1960-talet, men han fick ändå bara göra åtta framträdanden i Tre Kronor under årens lopp.

– På den tiden körde vi faktiskt bara med fyra backar i landslaget och det var helt omöjligt att ställa sådana spelare som "Lill-Strimma" Svedberg eller Bert-Ola Nordlander åt sidan, påpekar Eje Lindström.

I Vikingarna (B-landslaget) hade "Biffen" Nilsson däremot sin givna plats i flera års tid.

Efter att ha avslutat sin aktiva hockeykarriär blev han biträdande förbundskapten åt såväl Tommy Sandlin (1978–1979) som Anders "Ankan" Palmström (1979-1980).

Så småningom bosatte sig "Biffen" i Hudiksvall och sysselsatte sig med diverse affärsprojekt.

Tillsammans med Anders "Kina" Jonsson och Georg Nyström drog han igång det omtalade byggprojektet med Hasselas skidanläggning och under senare år var han länge bosatt i Marbella. Spanien.

Med sin kära Inger, som han var gift med i 30 år, fick han barnen Nina, Mia och Marcus. Sonen Patrik och dottern Lotta sörjer också en lika omtyckt som präktig pappa.