Elida har nått sin längtans mål
Elida Lindström, Indal, har avlidit i en ålder av 96 år. Hennes närmaste är barnen Ulla-Britt, Sven, Rolf, Bengt-Olof, Karl-Gustav, Gunnar och Ivan med familjer.
Mamma föddes i Nyland den 25 januari 1914. Hon växte upp i ett varmt troende hem tillsammans med sju syskon och fick tidigt lära sig hjälpa till med allehanda sysslor i hemmet. Redan som fjortonåring fick hon sitt första arbete, hos lärarinnan Signe Nyberg på Nylands skola. I tre månader passade hon den då 10 månader gamla dottern, lagade mat och bakade. Den lön hon hade var 50 öre om dagen. En dag fick hon följa med sin far Alfred till Sundsvall och där köpte hon ett tyg för pengarna hon hade tjänat in. Sedan bad mamma sin syster Nanny sy en vacker klänning åt sig.
Mamma fortsatte med hemtjänstarbeten en tid innan hon 1932 fick arbete på Östrands Café, där många fabriksbyggare åt frukost och drack kaffe. Under hela mammas ungdomsår fanns hennes tro på Jesus kvar och 1932 döptes mamma och gick med i Taborförsamlingen i Sundsvall, numera Pingstförsamlingen. 1939 gifte sig mamma med min far, Sigfrid Lindström från Östanskär. De fick sju barn tillsammans och det egna hemmet blev mammas arbetsplats resten av livet. Pappa fick hembud i december 2007.
Mamma har för mig varit trygghet och omsorg. Jag minns när jag som fjortonåring kom hem sent på kvällen efter avslutad konduktörsdag på tolv timmar och mamma väntade med mat på bordet. När jag i dag tänker på mamma, är det på de fina stunder vi fått sjunga tillsammans. Ofta satte hon sig vid pianot, eller så tog jag gitarren och vi sjöng gamla segertonssånger i duett. På sin 96-årsdag satte sig mamma vid pianot på Solgården, där hon bodde den sista tiden, och spelade ”Skall det bli några stjärnor i kronan jag får, när jag avlagt min jordiska skrud. Skall jag möta med fröjd, på den himmelska höjd, några själar jag vunnit för Gud”? Det har varit mammas högsta önskan, att få vara till välsignelse och hon har varit en trogen Herrens tjänarinna när det gäller bön och omsorg om människor. Många är de som mamma bett för och säkert haft stor betydelse för, till mamma var alla välkomna.
Det sista som kom över mammas läppar innan hembudet var omsorgen om oss barn och våra familjer: ”Välsigna dom i fortsättningen i Jesu namn, amen!”
Nu har mamma gått ur tiden och in i evigheten till en bättre värld. Jag är så tacksam för de år vi fick tillsammans. Vi möts i Guds himmel.






















