Han föddes i Göteborg den 29 juli 1938 och flyttade till Sundsvall våren 1964. Det var de norrländska årstiderna och framförallt skidåkning om vintrarna som lockade Kenneth till Sundsvall.

Sin fru Ulla träffade han på dans, närmare bestämt på Wivex våren 1966. Kenneth gillade att dansa och han var riktigt bra på det. Att dansa med Kenneth var lika enkelt som att skära smör med en varm kniv. I hans armar svävade man över dansgolvet.

Kenneth var mycket sportintresserad. Framförallt var han intresserad av att utöva dem själv och var bland annat skidinstruktör i Friluftsfrämjandet under 1970-talet och början av 1980-talet.

Utförsåkning, längdåkning och cykel var de sporter han ägnade sig mest åt, men många timmar tillbringades också framför tv:n för att följa de stora cykeltävlingarna i Europa. Tour de France och Giro d’Italia tillhörde cykelsäsongens höjdpunkter. Kenneth var med och startade Sundsvallscyklisterna och låg även bakom motionsloppen Alnötrampen och Utsiktsrundan. Själv cyklade han hundratals mil varje år och för honom var det självklart att ta två varv runt Alnö när de flesta cyklade ett.

Kenneth var kreativ och hade många idéer. Några av dem förverkligades och resulterade i bland annat cykelförsäljning hemma i garaget på Torsdagsvägen, ett vallningsställ för utförsskidor och ett kombinerat mek- och transportställ för cyklar.

Många som kände Kenneth kommer också ihåg honom som en ordvitsare i Ingvar Oldsbergklass. Han kunde inte låta bli att skoja med ord och han skrattade lika gott varenda gång åt sina egna lustigheter. Kenneth hade ett karaktäristiskt skratt och det kunde vi få smakprov på när han tittade på filmer med skådespelaren Leslie Nielsen. Den nakna pistolen var en av Kenneths absoluta favoriter.

Han var diskussionslysten som få och drog sig sällan för att göra sin röst hörd, speciellt när det gällde allehanda bantningsmetoder. Många i Kenneths bekantskapskrets känner därför till det mesta om Atkins, Montignac, GI och LCHF.

Men det vi mest kommer ihåg Kenneth för är hans hjälpsamhet. Han ställde alltid upp vad det än gällde. Han körde flyttlass, målade husfasader, lagade punkteringar och riktade hjul, hjälpte till att tapetsera och spelade gärna yatzy i pauserna. Att det tog tre veckor att tapetsera ett rum gjorde inte så mycket; det viktiga för Kenneth var gemenskap och samarbete med familj och vänner.