Elisabeth föddes i Åsen, Liden, där hon var nummer fyra i en skara av nio syskon hos Åmanssons. Hon fick tidigt i livet lära sig att hjälpa till med hemsysslor och att ta hand om sina småsyskon. Den här hjälpsamma ådran var något hon hade med sig hela livet, framför allt för oss i familjen men kontaktnätet och hennes omsorg sträckte sig långt. Hon har alltid varit väldigt omtänksam och givmild, alltid delat med sig av det hon haft.

Hon fick dottern Birgitta när hon endast var 17 år. Under dessa år jobbade hon bland annat på pensionatet i Liden.

Hon gifte sig sedan med Fritz Johansson och flyttade till Husåsen i Liden 1958. Där hade hon många projekt på gång för det mesta. Hon fick sonen Lars-Erik och dottern Annica. Här kom även första barnbarnet Caroline som ofta var hos mormor på helgerna och somrarna. Många somrar tillbringades på Flakanäset i Väckesjön där sommarstugan byggdes, där har familj och vänner fått njuta av nybakta sockerkakor och nygräddade våfflor.

Några år efter att hon blivit änka flyttade hon 1983 till Sundsvall.

De följande åren ägnade hon mycket tid och omsorg åt alla sina barnbarn, vilket ledde till att hon fick en mycket nära och fin relation till alla barnbarnen.

Hon har bjudit på oräkneliga antal middagar med ljuvliga smakupplevelser för oss i familjen och släkt och vänner. Man kände alltid sig välkommen hemma hos Elisabeth. Hon var alltid på gott humör och lockade sina gäster till skratt – hon var den perfekta värdinnan.

Hon var även en stor naturälskare, trivdes ute i skog och mark där hon kunde njuta av fågelsång och vackra vyer. Bär plockades och syltades och saftades. Hon var även en stor djurvän och såg till att småfåglarna hade mat under hela vintern.

Hon var en mycket aktiv kvinna hela sitt liv. Föreningar av alla de slag, studiecirklar och sång var ett stort intresse. Hon var med i Gaffelby klubb och deras kör och fick där vara med om många resor, härliga sångupplevelser och fin gemenskap.

Blommor har varit hennes stora intresse hela livet, så blomsterprakten har varit stor både i hennes trädgård i huset och på hennes balkonger.

Vår sorg och saknad är stor, men hon har en plats i våra hjärtan för evigt.