Marianne har så länge som de flesta av oss minns arbetat som sjuksköterska vid psykiatriska kliniken. Hon började redan på Sidsjöns sjukhus på akutavdelning 60 och följde sedan med till avd 7 vid flytten till Sundsvalls sjukhus 1977. Under nästan 30 års tid var hon en mycket viktig del i klinikens akutverksamhet och hon hade ett stort hjärta för de mest utsatta och olyckliga patienterna.

Hennes yrkesliv har präglats av hennes omvittnat stora nyfikenhet på allt nytt och spännande inom psykiatrin, ständigt beredd att pröva nya vägar. Hennes yrkeskunskaper var gedigna inte minst som sagt inom den akuta verksamheten. Men hon ville också pröva nya vägar som öronakupunktur vid beroende, taktil massage och ljusterapi. Hon hade en mycket viktig del i att utveckla depressionsbehandlingen med ECT sedan hon lämnat den akuta verksamheten.

Marianne hade alltid ett stort engagemang i patientsäkerhetsarbetet vid kliniken och deltog i utvecklingsarbetet med vårdprogram när det gällde suicidprevention. Hon var också avvikelsesamordnare vid kliniken. De sista åren arbetade hon på Härnösandsmottagningen och ägnade sig där åt området neuropsykiatri, den senaste grenen inom psykiatrin, och hon blev också här som alltid en stöttepelare för alla patienter hon mötte. Överallt i verksamheten var hon en uppskattad och engagerad medarbetare, som alltid satte patienterna främst.

Marianne hade alltid en andlig tro och efter att ha genomgått en alfakurs för sju år sedan blev den kristna tron än viktigare för henne och hon döptes åter som vuxen.

Efter flera års sjukdom, som hon dock nogsamt dolde i arbetet, har hon alltför tidigt ryckts ifrån oss. Hon efterlämnar mycket starka intrycka hos alla som arbetat tillsammans med henne eller som mött henne som patient, sällan har väl så många, ofta livliga, minnen av henne berättats bland kolleger och andra arbetskamrater.

Marianne blev bara 60 år och våra tankar går till hennes make och barn i deras svåra stund.