Namnbytarlandet Sverige
I den engelsktalande världen är det snabbt gjort.
Och här i Sverige är namnbytartrenden starkare än någonsin.
Relaterat
Fakta
Fakta/Lagar och Regler
Namnlagen: Innehåller allmänna bestämmelser och grundläggande krav för byte av för- och efternamn.
Namnrätten: Efternamn som bärs av personer i Sverige, genom att de är folkbokförda med dessa namn, har ett namnskydd enligt gällande namnlag.
Namnförordningen: Innehåller regler om Patent- och registreringsverkets handläggning av personnamnsärenden.
Epitet namnbytarland håller vad det lovar.
Under en tioårsperiod har ansökningarna om att byta efternamn hos Patent- och registreringsverket ökat med 65 procent.
Varför kan man undra?
Är det så enkelt att de drygt två miljoner svenskar som bär sonnamn önskar sig något mer originellare efternamn?
Mattias Benke tror det.
Han är handläggare på PRV som har hand om ansökningarna.
– Det hänger nog samman med den individualisering av samhället som råder i övrigt. Man vill sticka ut som individ, säger han.
Mattias Benke har själv bytt namn, ersatt Malmqvist med just Benke, som är ett tyskt gammalt släktnamn.
– Ofta vill man byta till något namn som tidigare har burits i släkten. Det kan vara mormors mormors efternamn, eller farmors farmors till exempel, säger Benke.
Eller så bildar nygifta par ett helt nytt efternamn.
– Nu finns det vissa regler. Det nya efternamnet får inte vara förväxlingsbart med ett namn som redan finns, det får heller inte ligga nära firmanamn eller varumärken.
Populärt är det – trots att det kostar.
1 800 kronor för ensamsökande, 3 600 kronor för ett gift par med barn samt ytterligare släktingar.
– Men just antalet ansökningarna från folk som har Sundsvall som postort går emot trenden av någon anledning. 2008 hade vi 40 ansökningar, 2009 bara 26.
