Efter fyra månader i Kenya kom en dag vi väntat ivrigt på: Det första domstolsbesöket.

Finkläderna åkte på och vi hämtades tidigt av adoptionsorganisationen för att hinna i tid till high court. Väl på plats mötte vi två skärpta och trevliga kvinnor: vår advokat och den person som skulle utses till "guardian ad litem", det vill säga få till uppgift att föra Ambros talan i rätten.

Träffen i domarens rum blev kort och inget större intresse visades oss. Mötet gick ut på att utse Ambros guardian och att ge henne och det statliga Childrens Department i uppdrag att inom 60 dagar leverera en rapport om familjen Ekhem. Därefter kan den andra, och i bästa fall sista, domstolstiden fastställas.

Utredaren från Childrens Department träffade oss först för en djupintervju och gjorde sedan ett hembesök. En snabbversion av den hemutredning som redan har gjorts i Sverige och som ska säkerställa att vi är lämpliga som adoptivfamilj.

Även om vi önskar att det skulle gå enklare så är det lätt att förstå varför dessa utredningar måste göras. Hur skulle jag själv ha velat utreda en adoptivfamilj om det var mina egna barn som skulle placeras där?

Några vänner gav oss nyligen en fantastisk present då de kom och hälsade på oss här i Kenya. Tillsammans med dem fick vi möjlighet att uppleva kusten och bada i overkligt varmt havsvatten.

Vi har tillbringat mycket tid tillsammans sedan våra döttrar för tio år sedan föddes med en månads mellanrum, men nu var det första gången vi var åtta personer runt bordet. Så fantastiskt att se också de två lillebröderna leka och ha roligt tillsammans.

Det är ovärderligt att några vänner, och tidigare våra barns mormor och även faster, har delat en stund av vår tid i Kenya och fått uppleva vår tillvaro här mer än genom ord och bild. Och viktigast – att de har fått möta vår pojke och bli en del av hans verklighet redan innan han kommer till Sverige.

Den dagen längtar vi efter, och tills den kommer försöker vi njuta av den här långa sommaren vi har tillsammans som familj.

Nu avslutar jag här eftersom Ambros just sa:

– Mamma kom! Inte jobba datorn! Gå där framåt. Komma koja.