Birgitta har sitt kontor vid Forsknings- och utvecklingscentrum på Sundsvalls sjukhus.

– Det är en väldigt inspirerande miljö med mycket kunnigt folk. Här har jag haft tillgång till statistik och här finns andra som disputerat och bedriver forskningsprojekt. Det är viktigt i och med att jag haft min handledare i Umeå.

Den 26 februari försvarade hon sin avhandling. Betygskommittén gav henne godkänt och Birgitta menar att det är en riktig energiurladdning att disputera.

– Efteråt har man en känsla av tomhet. Jag har haft ett konkret mål under många år och nu vet jag inte riktigt vad jag ska syssla med.

Vid de olika delarbetena i avhandlingen fokuserade Birgitta på olika frågeställningar. Bland annat om käkfunktionsstörning är vanligare hos individer med långvarig ryggvärk och om de båda tillstånden påverkar uppkomsten av varandra. Totalt besvarade 914 personer en enkät och drygt hälften av dem genomgick också en undersökning av käksystemets funktion.

– Personer med långvarig ryggvärk oavsett var i ryggen den upplevdes, hade en betydligt högre förekomst av käkfunktionsstörning än personer utan ryggvärk, konstaterar Birgitta.

Resultaten visade också att med stigande svårighetsgrad av ryggvärk eller symtom på käkfunktionsstörning, så ökade förekomsten av det andra tillståndet.

– Dessutom fann vi att käkfunktionsstörning tycks öka risken för att insjukna i ryggvärk, liksom ryggvärk ökar risken för käkfunktionsstörning..

Birgitta hoppas att avhandlingen kan bidra till nya samverkansformer mellan kliniska specialister och forskare, som gör att behandlingen av patienter som har besvär med både rygg och käke förbättras. Hon vill nu fortsätta forska inom området.

– Sambanden som beskrivs i avhandlingen tyder på att ryggvärk och käkfunktionsstörning har gemensamma uppkomstmekanismer. Det är ett viktigt forskningsområde för att på sikt kunna utveckla bättre behandlingsmetoder.