Anita Jacobson kommer springande längs Esplanaden, sprudlande av energi och med ett stort leende på läpparna. Hon har alltid varit intresserad av att skriva och spela teater, men när hon fann estradpoesin – en diktform som är skriven för att läsas upp på en scen – kände hon att hon hittade sin rätta uttrycksform.

– Det är precis rätt forum för mig. Många har förutfattade meningar om poesi, de tror att det är väldigt allvarligt och att man inte ska få skratta. Men estradpoesi är lättillgängligt, säger Anita.

Med estradpoesi kan man också säga att man kommer lite närmare diktandets ursprungliga form. I det antika Grekland framfördes poesi till spel av lyra, vilket givit upphov till ordet lyrik.

– Den mesta poesin gör sig bäst av att läsas högt. Då kommer färgerna i poesin fram tydligast, säger Anita Jacobson.

Hon har de senaste åren uppträtt som estradpoet i en rad olika sammanhang, och blev länsmästare i estradpoesitävlingen Poetry Slam både 2008 och 2010. Sommaren 2011 gav hon ut dikterna från sin föreställning i bokform med titeln "De lyckligt lottade". Att få sätta samman en egen lunchteater nu i vår betyder mycket för henne.

– Det är premiär för mig i ett större format, säger Anita.

Inspirationen till dikterna får hon från vardagen. De senaste fyra åren i Anitas liv har varit sorgkantade. Hon miste båda sina föräldrar, utan att någon av dem hunnit fylla 70 år. Dessutom har hon varit utbränd, sjukskriven och även utförsäkrad. Erfarenheterna har lämnat tydliga avtryck i hennes poesi, som bjuder på en blandning av samhällskritik, kärlek, relationer, småbarnsliv och vår längtan efter närhet.

– Ur eländet kommer både bra och vackra saker, säger Anita.

I dag mår hon bra, och poesin har varit en viktig hjälp i hennes sorgearbete och tillfriskning. Men hon måste vara noggrann med att hushålla med sin energi.

– Jag måste lyssna mer på mig själv och välja vad jag lägger min energi på. Jag är lite stolt när jag lyckas säga nej till saker, säger Anita.

Drömmen är att kunna leva på skrivandet och uppträdandena. Just nu skriver hon och repeterar hemma i köket i Stöde. För att träffa andra med samma intresse har hon och barnboksförfattaren Sanna Juhlin i Söråker startat nätverket Sundsvall skriver och läser på Facebook. Nätverket peppar varandra, tipsar om olika evenemang och träffas ibland över en fika eller lunch.

Att fylla jämnt kan väcka ångest hos en del, men Anita Jacobson känner inte någon vånda inför 40-årsdagen.

– När man varit med om förluster blir man påmind om att livet är ganska kort. Jag tycker att det är jätteroligt att fylla år och försöker vara en förebild för mina barn genom att leva ut min dröm, och leva här och nu.