Publiken står i sol och väntar på sitt nya aktuella stjärnskott September, (Petra Marklund) och ut kommer hon iklädd helvitt dagen till ära. Jag har nog aldrig sett en artist inleda med en sådan starquality, då hon redan i första låtarna visar på ett unikt scenspråk och en tajt koreografi. Hitlåten Party In My Head sätter igång och de två dansarna kommer ut på scenen, jag känner hur hjärtat dunkar till den tunga basen som dessvärre dränker sången en aning.

Petra har en naturlig roll på scenen vilket inte är så konstigt efter hennes många år i branschen, men mitt i den tunga dansmusiken finns det något som inte bara bygger på erfarenhet och bra röst. En känsla i hennes hesa stämma som får mig att rysa mitt i upptempolåten Can’t Get Over. Hon bjuder verkligen på sig själv och det ger mig ett genuint intryck.

Mellan låtarna berättar hon med tacksamhet om framgången efter TV serien Så mycket bättre och sjunger Thomas Di Leva-låten Vem ska jag tro på. Äntligen kommer hennes röst verkligen till sin rätta och låten lyckas bli snäppet bättre än originalet. Man märker även på publiken att låtarna från TV succén blir det vinnande konceptet.

Hon avslutar inte helt otippat med sommardängan Mikrofonkåt som snabbt följs upp av extranumret Satellites. Jag går från Himlabadets scen med den aningen knäppa tanken att September faktiskt berört svenska folkets hjärtan med ett gäng danslåtar.