Scendekoren brinner i rött med svart zebra- och leopardmönster. En efter en kommer bandmedlemmarna ut och rullar igång Svart, den första låten på fjolårets bästa svenska albumdebut Svart vitt och allt däremellan – en på samma gång lekfull och svintajt platta med ett pärlband av starka låtar.

Daniel Adams-Ray har jämförts till leda med sin gamle Snook-kollega Oskar Linnros. Det kan vi lägga av med nu. Linnros har ingenting på Adams-Ray.

Trots en dålig start, med soundcheck till tio över utsatt tid, blir konserten ett tätt och energifyllt glädjefnatt. Bäst är Gryningspyromanen, också den bästa låten från skivan. Här fylls den med trummor, percussion och krossande basgångar som leder till en episk avslutning, på vippen att tippa bajamajorna längs Sjögatan. Följande Lilla Lady inleds med en berättelse om ett olyckligt toalettbesök i Båstad, där Daniel pucklades på av ordningsvakter.

Sist ut är förstås den stora hiten Gubben i lådan. Och jösses vilken fest det blir. Den imponerande stora publiken visar all sin uppskattning och bandet avslutar med en teaterbugning, på topp, utan extranummer. Adams-Ray höll ord och pressade sin "lilla spinkiga kropp" till sista svettdroppen som tack för att han har världens bästa jobb.

När kommer nästa skiva?