Hardcore Superstar startade med öppna spjäll. Jocke Berg jobbade frenetiskt och har bra sångarattityd och ska ha en eloge då han relativt omgående fick med sig stora delar av publiken. Bandet bjöd på en kavalkad av sina mest taktfasta låtar. Det var ett urval från Bad Sneakers and a Piña Colada 2000 till fjolårets Split your lip med betoning på det lite nyare materialet. Dessvärre blir det fortfarande lite för stompigt och osvängigt, precis som tidigare när de har varit i Sundsvall. Jag har sagt det tidigare om Hardcore Superstar och jag säger det igen; bandet har inte tillräckligt bra låtar. Hur än Göteborgsbandet försöker axla mantlarna som Sveriges rockrökare efter Hellacopters pensionering räcker det inte riktigt till. Visst är det taktfast och fläckvis medryckande, men ibland undrar jag om trummisen Magnus "Adde" Andreasson är värvad från Göteborgs militärmarschorkester. Hela gänget gör dock en god arbetsinsats och får onekligen den publikrespons de förtjänar. Harcore Superstar står för taktfast och ösig hårdrock för partyt, så på Gatufesten funkar det. Avslutningen blev riktigt kul när Jocke Berg tog upp Sebastian och Camilla från publiken, vilka fick vara med och sjunga Last call for alkohol – festligt och partystämning. Avslutningen blev riktigt bra med Moonshine, lite Halfordgimmicks à la You’ve got another thing coming och Scream for me, Sundsvall!. Sista extranumret We Don't Celebrate Sundays satte en snygg punkt för göteborgarnas arbetsseger.