När Sundsvalls tidning träffar gitarristerna och sångarna Roger Hansson och Markus Albertsson under tisdagseftermiddagen medger de att sviterna från måndagskvällen till viss del hänger kvar.

– Man känner på morgnarna att man inte är 20 längre. Det är någon knäoperation som känns och det gör ont i ryggen. Men på kvällen blir man ung på nytt, säger Roger Hansson.

Och visst har de samlat på sig en del rutin under åren. Ständut blakk gör mellan hundra och hundrafyrtio spelningar om året och har så gjort det senaste decenniet. Bandet syns på after skis, företagsevenemang och krogar över hela landet och är enligt de själva ett av rätt få coverband som kan livnära sig på att spela musik för festsugna sällskap. Att ständigt återvända till Daltonstältet under Gatufestveckan brukar innebära ett kärt återseende både från bandets och publikens sida.

– Det känns som att många väntar på oss här. Ibland får man höra saker som att "det inte blir någon Gatufest om inte ni spelar", säger Markus Albertsson.

Men visst har det blivit Gatufest. I tio år i rad har Sundsvallsborna gått lös till bandets riviga fiol och ibland tumultartat ("Ben har gått av och folk har fått hjärnskakningar") tempofyllda shower. För att funka som partyband går det inte att lura publiken att man har roligt tror Roger Hansson.

– Vi är oss själva. Det absolut viktigaste är att man har roligt själv för har man inte det så märker också publiken det, säger han.

Den nästan onaturliga mixen av låtar bidrar också till stämningen menar Markus Albertsson.

– Vi är inte bäst att på att spela men vi är bredast. Vi försöker hitta låtar som har det extra och jag tycker att vi gör det som bäst när vi till exempel gör texten till "Only you" tillsammans med ett Bachstycke, säger han.

De tror att coverband som koncept är på nedgång om en betydligt klubbtörstigare yngre generation får välja. Och att vara del av ett partyband som mestadels spelar andras låtar, innebär stundtals att man får slå ifrån sig från gliringar.

– Visst får man höra att det är lite "osnyggt" att lira i coverband. Men vi gör det vi gör och alla andra får tycka och tänka som de vill, säger Roger Hansson.

Trots att vissa kanske inte skulle kalla dem för riktiga artister, så har de ändå fått sin beskärda del av rock ´n´ roll.

– Alla har familjer nu och det är inte som det var förr. Men det är klart att vi tar en after work ibland. Fast vi slår inte sönder några hotellrum. Inte längre, säger Roger Hansson