Många st.nu-läsare har kommenterat apornas uppdykande på stan, och det är övervägande positiva reaktioner. Även om aporna kom oväntat är de snälla och dekorativa inslag i stadsbilden.

– Den mest provocerande försvann fort. Det var en död apa som Gustav Adolf-statyn på torget höll i handen. Den var gjord så att om någon försökte rycka ner kroppen skulle huvudet stanna i statyns hand, plus ryggrad och lite slamsor, säger Max Magnus Norman.

Iden att göra dem och placera ut dem bara kom till honom.

– Det är väl ett sätt att dämpa känslan av vandödhet, att slippa gå omkring som ett spöke ur filmen "The Adders", säger han.

Lite spöklik är han i alla fall, som kan sväva över vatten och i luften och sätta ut apor på konstiga ställen.

– Men det är lättare än man tror, säger han.

Apan, menar han, är tacksam att göra karikatyrer av. Den är tillräckligt lik oss för att vi ska kunna se oss själva i dess ställe. Hans apor är gjutna i skumplast och billiga att göra. Troligen försvinner de med tiden på grund av väder, vind och människor.

Debatten om vad som är konst har gått hög under våren efter att Anna Odell spelade psykiskt sjuk som ett examensarbete och en annan konststudent sprejat i Stockholms tunnelbana. Max Magnus Norman tycker allmänt att man inte bör vara rädd för att framkalla starka reaktioner.

– Men Odellgrejen har inte avslöjat någonting om samhället. Den har bara slagit negativt mot andra konstnärer och skadat konsten, säger han.

Då har humoristiska små apor större chans att säga oss något subtilt. Hur många Max Magnus Norman har placerat ut är hemligt. Men den som vill ha ett tema för sina promenader framöver kan alltid gå på apjakt.