De starka färgerna och de surrealistiska motiven går igen. De collageliknade målningarna, med fler tavlor i samma tavla, har utvecklats ytterligare.

Kontrasten mellan landsbygden och staden har kanske blivit starkare; den läkande naturen och de skrämmande hyreshusen och tekniken. Johanna Wickberg målar gärna hästar, giraffer och antiloper. Dessutom dyker det upp minifauner, hennes ljusa föreslagare, bland mängder av symbolstarka objekt.

I målningen "Postludium" visar sig en blålila himmel i bakgrunden. I ett träd med fjärilar sitter en ljus faun med horn. Långt nedanför en flygande häst skymtar en liten hussamling. Där finns också ett vanligt stoppljus - en vägsignal som säkert betyder någonting om vägval. I många av hennes tavlor dyker det upp – just vägskyltar.

"Mörkerfärd" är en målning med en häst, blommor, bina och en faun. De inramar snällt en dyster bild av en bilfärd på en skrämmande väg. Den visar att allt kan finnas i vår närhet – på samma gång.

I ett lilleputtland visar sig en ståtlig giraff tillsammans med en antilop. En växt har också fått ett jätteformat. Som en gasbubbla stiger två människohuvuden upp mot rymden. Allt mot en kanske skrämmande rödlila himmel. Tavlan heter "Lilla Grå".

Enligt Johanna Wickberg så är hennes collagemålningar ett sätt att söka sig till sitt inre - eller till någon annans. Det är just de färgstarka tavlorna, som är pepprade med symboler, där hennes tankar får bäst uttryck – genom säkra penseldrag. När hon försöker sig på rena porträttmålningar, av vanliga människor, tappar hon sin stilkänsla. Bilderna blir dystert mörka och hon förlorar sin lekfullhet – där betraktaren kan hitta någonting som tilltalar.