"Bruté" kallar de sig när de ställer ut som grupp, vilket de bara gjort en gång förut i Sundsvall. Från starten 2007 ingick Erik Lindström i gruppen, men han har klivit av och Jennifer Spångerud kommit till.

Men nu är det alltså dags. Utställningsnamnet Bruté Likboden anspelar inte på konstens innehåll utan på dess geografiska tillkomst.

– Det vi visar är vad vi sysslat med härinne, säger Christian Godin.

Efter att ha flyttat runt ett antal gånger hyrde konstnärerna till sist Sidsjö sjukhus gamla likbod, förhoppningsvis deras "sista utpost", som Christian Godin leende kallar den.

För en och annan patient har huset förstås varit det; åtminstone den näst sista. Hit rullades sängarna med avlidna via en kulvert, här obducerades och kyldes de. Obduktionsbritsen fanns kvar när konstnärerna flyttade in i maj i fjol efter andra hyresgäster.

Men den som väntat sig en spökhistoria under ovanstående rubrik kommer att bli besviken. Likboden är betydligt mer än en bod; den är en rymlig byggnad som lämpar sig utmärkt som ateljé med sina oömma kakelgolv och putsväggar.

– Vi trivs bra, verkligen, säger Henrik Westman.

Huruvida den konst de ska visa har morbida drag är upp till varje betraktare. Jennifer Spångerud rör sig mot sagans värld. Utifrån temat sömn har hon ställt frågan: Vad har du gjort i natt? och ritat ett drömsvar i varje fönster på huset i den största bilden. Det tydliga tecknandet, ett gulligt spöke och småfolk som dyker upp här och var talar om en trygg och livfull värld.

Christian Godin bidrar med halvabstrakta målningar där gestalter samspelar mot bakgrund av starka färgkontraster. Gestalterna är mer robot- eller dockinspirerade modellvarelser än de är vålnader, och enligt honom själv är det enda spöke som anfäktat honom allt modelltecknande han hållit på med.

Henrik Westmans digitala kollage är kanske mest skrämmande. Bilderna byggs i skikt, och röda strömmar ur en pojkes ansikte kan förstås säga att han är sårad. Men han ser inte lidande ut och bilden kan lika gärna tala symboliskt, kanske om det fiktiva lidande vi gärna frossar i. Dödskallen som tonar fram ur en annan bild är i dag ingen solklar dödssymbol.

– Den finns till och med på babykläder, konstaterar Christian Godin.

Ändå väcker förstås begreppet "likbod" funderingar. Kanske kring vår kultur som å ena sidan utmärks av en dödsrädsla så stark att den gränsar till förträngning, å andra sidan svämmas över av låtsasdöd, gärna brutal. Kanske hör de två rentav ihop: att flytta över något till fiktionens värld kan vara ännu ett knep att fly undan den verkliga företeelsen.

Men döden är det vi alla färdas mot, det är inget märkvärdigare med det än att skapa konst i en före detta likbod.

– När döden kommer så kommer den; det ska man inte tänka för mycket på eller oroa sig för, säger Christian Godin.

Fotnot: Utställningen pågår 30 januari - 17 februari. Nästa utställare på Galleri Granen blir Johanna Grinde från Färgfabriken i Östersund.