Som så mycket annat började det på 1800-talet. Mitt i industrialism och Napoleonkrig kom någon instrumentmakare på idén att på en naturtrumpet eller ett naturhorn montera extra rör, som kopplades på och av med ventiler. Plötsligt kunde ett mässingsinstrument spela alla toner och all musik, inte bara signaler och fanfarer med naturtoner.

Militären, som gillade pompa och ståt, byggde upp yrkesmusikkårer som både blev "hovkapell" för officerarna och regementenas ansikte utåt. Brukspatroner startade amatörkårer för att ge arbetarna en meningsfull fritid och kunna förgylla högtider med musik. Och de andliga arméerna ville inte vara sämre än de världsliga; Frälsningsarmén är än i dag känd för sina hornmusikkårer.

Ur orkestrarna extraherades mindre grupper, ofta militärmusiker som spelade på flottans skepp eller extraknäckte som dans- och underhållningsmusiker, inte minst vid hälsobrunnar: mässingsensemblerna.

– De blev något av vår tids melodiradio, säger Lars Sandberg, esskornettist och ensembleledare i Sundsvalls Mässingssextett.

Den har förstås sina rötter i militär- och bruksmusiken i Sundsvall och har lyckats rädda ett tusental arrangemang av musikstycken, bland annat från LV5, undan glömska och förstörelse. Noter, liksom instrument, har ropats in på auktioner, tagits emot som gåva eller hittats på gamla vindar.

– Althornet vi använder fick vi veta fanns hos Frälsningsarmén i Edsbyn. Vi åkte dit och hittade flera fullvärdiga instrument som var en hårsmån från att slängas som skrot, säger Lars Sandberg.

Vad det gamla notmaterialet beträffar utgör nu dessa marscher, polkor, valser, operettmelodier och tradjazzlåtar grundbulten i Sundsvalls Mässingssextetts repertoar.

– Det är ett kulturarv, det, konstaterar Olaw Hillborgh, tubaspelande nestor i sextetten.

– 700 arrangemang finns registrerade och arkiverade i Kulturmagasinet för kommande generationer. Den här musiken får man inte tag i i dag, säger Hans-Allan Högberg, ventilbasunist.

Under 1960- och 70-talen var mässingsensemblerna i stort sett utdöda, men i dag börjar de bli populära igen och spelas, som här, ofta med det gamla instrumentariet.

Medan den moderna brassensemblen använder trumpeter, tromboner och valthorn gäller här kornetten, med liggande ventiler och koniskt klockstycke, alt- och tenorhorn samt ventilbasun. Det ger en mjukare och rundare klang, som passar bra till den ljusa, milda musiken.

I dag har också de äldre noterna, många handskrivna med titlar i snirklig skrivstil, kompletterats med Beatles och annan modernare underhållningsmusik, och ofta skriver musikerna själva arrangemangen. Glatt och medryckande ska det vara, enligt traditionen. Povel var träffsäker när han valde ordet "sorglös", för på denna musiks himmel finns knappt ett moln.

När Sundsvalls Mässingssextett förbereder musik till kyrkkaffet i dag i Kyrkans Hus är det melodier som "Dinah", "Jerusalem my happy home" och "Beväringsdans från Axvalla hed".

– Det här är himla kul. Det finns förstås en social bit som är viktig. Men det är också det att vi allihop kommer från samma bleckblåstradition: gossmusikkårerna, Frälsis och bruksmusiken, säger Hans-Allan Höglund.

– Jag började till exempel som 13-åring i Svenska Frälsningsarméns gossmusikkår, säger Olaw Hillborgh, som suttit på sin plats under hela sextettens levnad, i bortåt 40 år.

Det är också en praktisk ensemble; den kan spela inne och ute, tar liten plats och kan moderera tonstyrkan efter lokalen utan mikrofoner. Förr konkurrerade blåsarna ibland ut fioler och dragspel på dansbanorna, eftersom de hördes bättre.

Sundsvalls Mässingssextett spelar inte minst när den lite gammaldags känslan söks. Som vid Stenstadsdagarna eller då ostindiefararen Götheborg besökte Sundsvall.

Hans-Allan Högberg tycker att något av det bästa med musik är att den utplånar åldersskillnader.

– Spela kan man göra med sitt barnbarn, säger han av erfarenhet.

Man kan också säga att i musik kan olika åldrar och epoker mötas. Så kan människor av i dag, som hör de sprittande tonerna från förr, vila i inre föreställningar om spetsgardiner, glänsande uniformer och småstadsidyller, om ett liv som var lugnare, omsorgsfullare och mindre komplicerat. Måhända inte helst realistiska bilder, men så fungerar musik: det är våra drömmar den ger näring åt.