Aktiv. Fullt upp. Sysselsatt. Det är ord som står högt i kurs i vår kultur. Människor med fyllda almanackor är behövda, nyttiga, efterfrågade.

Men blir det inte för mycket när man säger till barnen, eller i alla fall tänker för sig själv, att "kliv upp nu, så att du hinner lägga dig i tid i kväll"? När tiden är så inrutad att minsta rubbning i programmet får hela dagen att rasa samman som ett dominospel.

"Nu är det bråttom", säger Pappa Pappander ofta till Stella-grynet i "Bara vara". Han är den drivande; hon, som heter stjärna, tycker mest om att titta ut i rymden och drömma om att hon flyger.

Han rabblar logistik, har kom-ihåg-lappar fastsatta vid grötkastrullen och har pappagrupp, mansjour och utvecklingsmöten att hasta till förutom att jobba, sköta hemmet och serva Stella. Hon önskar att det fanns tid till att trampa ner isen på vattenpölarna och känner sig mer och mer som en viljelös satellit, vars tid att bara få vara flyger allt längre ut i rymden.

Även om pjäsen är tillspetsad är det många familjer i dag som känner sig fastkörda i almanackan.

– Jag har upplevt skjutsandet och det är ett evigt pusslande, en stressig tillvaro. Man kanske inte alltid känner sig stressad, men det blir ju så; man måste ha en planering, säger Jan Boholm i Teater Soja.

– Vi tror att det är bra för barnen, och alla har det ju så, säger Sofia Andersson.

Själv minns hon barndomens spontana aktiviteter, när ungarna samlades vid skridskobanan på eftermiddagarna. Sådant förekommer knappt i dag: det är i de organiserade aktiviteterna som kompisarna finns.

– Vi pratar också om stress i allmänhet; allt tempo och ljud. Som barnprogrammen som är hysteriska, där folk bara skriker hela tiden, säger hon.

– Egentligen gillar ju Stella att göra de här sakerna. Det är tävlandet, allvaret hon inte tycker om, säger Elsie Nyman, scenograf och kostymör.

Gisela Nilsson har varit regicoach, och Sofia Andersson och Jan Boholm har skrivit manus. Sofia Andersson spelar Stella; Jan Boholm är förutom pappa också fotbollstränaren Stellan Strid, simtränaren Simon Simpson och Stellas kompis Egon.

Föreställningen är tänkt för alla från tre år och uppåt.

– Det här går ju nedåt i åldrarna. Numera är många barn i gång redan i fyraårsåldern, säger Jan Boholm.

Efter premiären turnerar Teater Soja i Norrland med både denna och andra pjäser.

– Men just den här är väldigt mycket Teater Soja. Både målgruppen och temat, säger Sofia Andersson.