Mellan 1944 och 1970 lobotomerades 4 500 svenskar. Flitigast var man på Umedalens sjukhus med långt över 700 lobotomeringar, men också Sidsjön tillhörde de sjukhus där lobotomin användes mest.

Lobotomi innebär att kapa nervbanor från pannloben till djupare liggande delar i hjärnan, där centrum för känslolivet sitter. Tanken är att dämpa svåra psykiska symptom, men ofta blev patienterna helt personlighetsförändrade och apatiska. Trots att var sjätte dog av ingreppet fick det fortsätta.

När Sundsvallsfilmarna Carina Möllerberg och Måns Berthas gjorde sin film "Humanitetens tempel" om Sidsjö sjukhus stötte de förstås på lobotomin.

– Den växte fram som ett eget spår med en intressant historia, och SVT gick in i en samproduktion med oss. Det har gjorts inslag tidigare om lobotomin men det är första gången det görs en hel film, säger Carina Möllerberg.

De har filmat Sidsjö sjukhus, hämtat arkivbilder och träffat många människor, både forskare, lobotomerade och anhöriga till dessa. En av de drabbade som medverkar är Lisbet Östman i Härnösand.

– Hon säger att det är svårt att få fram en enda tanke, en enda känsla. Hon är 83 år nu och har levt som sjukpensionär. Hon vill gärna ha någon sorts upprättelse, en ursäkt och en ersättning som lobotomerade har fått i Norge. Men i Sverige finns inget sådant, säger Carina Möllerberg.

– Läkarna, oftast allmänkirurger, vispade runt lite med kniven och skar av här och där. De hade föreställningen om att det gick att komma åt sjukdomen genom att rota runt i hjärnan; som om den skulle gå att operera bort.

Carina Möllerberg och Måns Berthas fann mycket tragik när de började gräva i sitt material. Till exempel lobotomerades även barn, och kvinnorna var i majoritet.

– Förklaringen vi fick var den manliga blicken. Kvinnor fick inte vara utåtagerande. När kvinnorna utsattes blev ju också deras barn lidande, och vi har pratat med många förtvivlade barn till lobotomerade, säger Carina Möllerberg.

Även efter 1970 gjordes enstaka, mycket mindre lobotomeringar. Också ett par personer som genomgått den moderna varianten medverkar i filmen.

– Och biverkningar blir det ändå, säger Carina Möllerberg.

Fem år har det tagit att göra filmen. Efter visningen i SVT på söndag är tanken att den ska delta i olika filmfestivaler, och i april visas den på Sveateatern i Sundsvall. Den förra filmen "Humanitetens tempel" visas också på Almamia den 23 februari.

– Det är en lättnad att det är klart. Nu kan vi göra helt andra saker, säger Carina Möllerberg.

Fotnot: Filmen är en samproduktion mellan Thorellifilm, Sveriges Television, Film i Västernorrland och Berthas Production.