Lunarstorm lägger ned i sommar. Det har varit landets största community för ungdomar men har senaste åren varit på fallrepet. Tusentals ungdomars, och före detta ungdomars, digitala minnen kommer nu att följa sajten i graven.

Det här är fortfarande en uppgift att lösa i det digitala samhälle som vuxit fram och där en stor del av våra sociala liv idag utspelar sig. Communitys är liksom vi varelser av kött och blod inte eviga. Det är förresten ett annat problem. Vad händer med våra hemsidor, bloggar och facebookkonton när vi själva dör?

Ja, problemen är flera. Ett är att en läst sajt förstås också ofta länkas från en massa andra sajter. Länkar som plötsligt upphör att fungera när någon stänger ned. Någon slags K-märkning har diskuterats. Detta efter att läsare upprörts över nedlagda bloggar vars adresser lever vidare men som diverse olika reklamsidor.

"Alter Ego" har exempelvis beskrivits som stilbildande för landets bloggpionjärer. Förrförra året dog bloggaren i cancer. Kort tid efter ledde gamla länkar till hennes blogg till reklamtexter om tandblekning, kontaktlinser och online-lån. En blogg kan ju se ut på många sätt men den vanligaste formen är personligt hållna texter. Att en sådan sida plötsligt ersätts med en reklamsida är vanvördigt.

Ett annat problem är förstås själva innehållet. Inte bara material av historiskt intressanta personer är av intresse att spara (vilka de är vet man heller inte alltid förrän långt senare).

En 80-talist skrev på Newsmill nyligen om hur det mesta av hennes minnesprylar, ”bilderna från högstadiet, kärleksbreven från gymnasiet och dagboksanteckningar för hela min tonårstid”, försvunnit sedan hennes konto på Lunarstorm nu raderats. De saker hon räknar upp är sådana som de flesta av oss skulle spara om de vore på papper. Men hur många som idag är under 30 år har någonsin skickat ett kärleksbrev med posten? Många av dem har väl inte ens ett icke-digitalt fotoalbum?

Konton på olika communitys kommer nog att förbli mycket osäkra och som minnesarkiv flyktiga ställen. Med tiden kommer vi förstås att lära oss att inte spara viktiga foton och texter endast på communitys.

Men ett lagstadgat tidsbegränsad skydd borde det finnas som omfattar alla privatpersoner. Dels för efterlevande etcetera ska kunna rädda material men också, när det gäller personliga hemsidor och bloggar, för att undvika ”likskändning” som i fallen med reklamsidor.

Joakim Jardenberg, VD för Mindpark, är en av dem som diskuterat någon slags K-märkning, i första hand och av praktiska skäl för .se-adresser: ”Situationen som vi har nu är lite som att vi skulle gå till biblioteket, leta upp alla döda författare, byta ut deras boksidor mot reklamblad, men fortfarande låta boken stå kvar på plats, inklusive referens i kartoteket”.