Konstnären som lärde oss se Norrland
Han har kallats Norrlandsmålaren framför andra; Helmer Osslund från Matfors. Den ende svensk som haft Paul Gaugain som lärare och som med sina färgrika, hisnande norrlandslandskap inspirerat många utanför Sveriges gränser.
I samband med Matfors kulturvecka berättade igår Lena Holger, intendent vid Nationalmuseum, om bygdens store konstnär.
Relaterat
Familjen Osslund.jpg
Hon har skrivit en bok om honom och sökt i arkiv, brev och samtal med anförvanter efter belägg det man trott om Helmer Osslund men inte vetat.
Inbjuden av Matfors kulturvecka, lyrik- och konstföreningar samt ABF gav hon igår en bild av konstnären som i mångt om mycket är klarare än förut. Till exempel har hon lyckats belägga att han verkligen emigrerade till Amerika under en period (under namnet Jonas Åslund), och att han arbetade som dekoratör vid Gustavsbergs porslinsfabrik. Hon har till och med hittat pjäser med senrokokomönster av blomrankor och knubbiga änglabarn, så långt ifrån hans modernistiska landskap man kan tänka sig.
– Men när man hittar sådant blir man lycklig som forskare, säger Lena Holger.
Helmer Osslund (1866-1938) föddes i Tuna som son till en lantmätare och drömde om att bli arkitekt. Men pengar saknades och hans väg blev krokig. Först efter diverse hantverksjobb i Sverige och USA med skral lön fick han av en samtida storkonstnär rådet att vidareutbilda sig. Han sålde allt han ägde för att resa till Paris, där han hittade en privatlärare som inte var lika dyr som de fashionabla skolorna. Han hette Paul Gaugain.
– Det har varit svårt att bevisa, men när man ser hur Osslund målar ser man att det är så. Och jag har hittat dokumentation, säger Lena Holger.
Hemma igen kring 1900 började han sitt resande liv. Dels i Norrland, vars hisnande rymder och dramatiska natur drog i honom. Men han reste också mycket utomlands: Spanien, Italien, Algeriet, England.
Han var en rastlös människa med dåligt ekonomisinne. Så fort han fick pengar gav han sig av på nytt och stannade inte länge på varje ställe. Ibland målade han för mat och husrum.
– Han kunde lägga målningar hos någon på orten och kanske kom han inte tillbaka, så det finns målningar efter honom lite varstans, säger Lena Holger.
En vy från Nordingrå ställde han ut i San Francisco och fick guldmedalj för. Han tvingades senare sälja målningen men återkom till samma motiv i ytterligare fem bilder. Två finns i Sundsvall: en ägs av kommunen och hänger i Hedbergska skolan, den andra finns i Handelsbankens lokaler.
1938 hölls en stor retrospektiv utställning av hans konst i Stockholm. Då var han etablerad och namnkunnig, medlem av Konstakademin - men också svårt sjuk i Parkinsons. Senare samma år dog han.
Helmer Osslund målade också porträtt och stadsmotiv. Men för oss är det hans färgstarka landskap, med höga horisonter och en komposition som medvetet frammanar känslan av rymd och fokuserar blicken på bildens mitt, som blivit hans signum.
– "Kallsjön" från 1911, till exempel, säger allt om hur det ser ut i Norrland, säger Lena Holger.
Fast Osslund inte alltid var sina motiv helt trogen menar hon att nästan ingen annan så väl lyckats åter Norrland som det verkligen ter sig.
– Författaren Torgny Lindgren säger att det är Osslund som har lärt oss se landskapet, säger hon.
