Litterära vandringar utspelar sig i regel i två världar: verkligheten och fiktionens. Men i Lars Ahlins fall smälter de båda samman i den Osynliga staden, i den verkliga staden som modell för den litterära.

Tanken började hos Lubbe Nordström, som menade att en författare inte skulle hitta på en verklighet utan beskriva den han hade omkring sig.

– Men få är intresserade av Sundsvall och Härnösand, och därför måste man göra städerna universella, säger Örjan Torell från Lars Ahlin-sällskapet.

Nordström, Hjalmar Bergman och Birger Sjöberg bytte därför namn på sina städer till Öbacka, Wadköping och Lilla Paris. Men det var i de verkliga städerna de fann sina miljöer och inte minst de sociala sammanhang där liv utspelade sig, och så gjorde också i hög grad Lars Ahlin.

Hans böcker vimlar av platser som Sundsvallsborna känner igen, och runtom i staden finns skyltar uppsatta med citat ur hans berättelser som berör platserna. Under promenaden bäddar medlemmar i Lars Ahlin-sällskapet in skylttexterna i sammanhang, både ur böckerna och författarens liv.

I Kulturmagasinet berättar Ahlin (ur boken Stora glömskan) hur hans alter ego Zackarias fikar och diskuterar med gubben Matti, på hamnkaféet Tomten som verkligen låg där Skonerten i dag ligger. Vid Knaust kan man läsa hur han i "Sjätte munnen" skildrar en tidningspojke som säljer nyheter i hotellmatsalen. Det gjorde han själv som liten.

Vid Vängåvan citeras ur romanen "Kanelbiten", som följer Stenstadsflickan Britt-Mari under några sommarveckor. Också vid Storgatan 33, där Ahlin själv bodde, berättas om Britt-Mari; här har han placerat även hennes hem och hon är mäkta stolt över att bo i Stenstan och på Storgatan. Det var, som vi skulle säga i dag, status.

På Fisktorget såldes förstås fisk, fredagarna var fiskdagar och i "Gilla gång" berättar Ahlin om paret Lage och Berta Juhlin, vaktmästare/båtbyggare och städerska, som handlar fisk och gör affärer.

På norrsidan av ån citeras ur "Natt i marknadstältet". Leopold känner sig utmanövrerat socialt; han som var med och byggde idrottsparken har nu fockats ur styrelsen till förmån för finare folk. Vid gamla Bolagsverket, tidigare Stenkrossplan där det låg ett tivoli, berättar Ahlin om Tåbb, som är ärbetslös och kikar in på tivolit där de som är mätta och har råd roar sig. Hans egna blpkläder är inte smutsade av arbete utan av "jakten på arbete". "Tåbb med manifestet" var Ahlins debutbok som gav honom rykte som arbetarförfattare.

I Badhusparken möter vi också Kacklan, änkan som gick i karlkängor och drack pilsner och jagade ut sin supande man i verkstan, där han frös ihjäl. Det gjorde henne smått galen, för hon hade ändå älskat honom.

I böckerna finns det gamla Sundsvall med ölkaféer, sjöfart och kommers, med fint folk kontra sämre folk och vad det innebär att graderas socialt.

– Han vill nog egentligen inte skildra hur verkligheten är, utan hur vi tänker och gör upp våra föreställningar kring den, säger Örjan Torell.

Fotnot: Promenaden kan också göras virtuellt på sajten www.larsahlinsallskapet.se. Lars Ahlin belönades ett 15-tal gånger för sitt författarskap och fick bland annat Augustpriset och Svenska Akademiens Nordiska pris.