Fast Doris Dahlin bott många år i Härnösand hade hon inte varit i Matfors - förrän hon blev inbjuden av Matfors Lyriksällskap och ABF som kulturveckans gästförfattare.

Hennes författarbana tog fart i och med den självbiografiska "Skammens boning" som utkom 2007. Men den var faktiskt hennes andra bok. Redan som gymnasist skrev hon "Ockupationsleken", utgiven 1971.

– Astrid Lindgren var redaktör hos Rabén & Sjögren då och det var stort för en tonårstjej att få ett handskrivet antagningsbrev från henne. Men förlaget rådde mig att vänta med utgivning tills jag gått ut skolan, säger Doris Dahlin.

Eftersom hon gick hårt åt skolan i boken var risken stor att hon skulle få sänkta betyg, trodde man. Men boken kom ut; den slogs upp stort, hon intervjuades i Expressen och ja - någon lärare tog illa upp och sänkte betyget. Men att få en bok utgiven var ju inte heller så dåligt.

Sedan gick åren, hon jobbade, fick två barn - och så en dag dog plötsligt hennes mamma. Då var det som om barndomen med fattigdom, pappas alkoholism och allt annat bubblade upp i henne. Hon skrev, mest för sin egen skull. Men det blev ändå en bok, Skammens boning.

Och skam kände hon själv: över hur hon haft det under uppväxten, över vem hon tyckte att hon var. Fast hennes far i sina kärleksbrev till mamma haft så många drömmar om hur de skulle ha det blev det på ett helt annat sätt. Den processen måste hon förstå; därför skrev hon.

Ändå, fick hon höra, var hennes bok den lyckades berättelse, den som ändå lyckats bryta mönstret och skaffa sig ett gott liv. Inför nästa bok hade hon tänkt skriva om något mindre smärtsamt och personligt upprivande. Men plötsligt gav sig en bekant från det förflutna tillkänna i hennes inre. Denna kvinna, dotter till en kvinna som setts som sin hembys hora, hade själv blivit utstött, mobbad, syndabock. Bara genom att födas i fel familj.

– Hon levde med två katter som folk kastade sten på; man klottrade fula ord på hennes hus och när något hände i byn blev hon aldrig inbjuden. Det var som om hon stod framför mig och sa: Du ska skriva om mig.

Det blev "Vi vet nog vem du är", utkommen 2008. En bok om hur det blir när vi sätter etikett på vissa människor och förnekar dem ett värde. Och hur det slutligen kan brista för de här människorna i destruktivitet, mot dem själva och andra.

Hennes senaste bok, "Till mamma på Mors dag", kom i våras. Här finns Reseda, kvinnan som var städerskans dotter men gifte och arbetade sig upp i tillvaron och förträngde det gamla, inklusive modern.

Nu sitter hon i den döda moderns lägenhet och förmår sig inte att slänga en enda sak; insikten om vad hon slarvat bort har äntligen kommit. Här finns också Elisabeth, som tar hand om alla tills hon en dag inte orkar längre. De bådas öden flätas samman - till det bästa, visar det sig.

Nu arbetar Doris Dahlin tillsammans med en vän på en fackbok, "Drunkna inte i dina känslor - en överlevnadsbok för skörstarka". Det är en handledning för människor med en extra känslighet att klara sig i livet utan att stänga av sina känslor. Den kommer nästa år och den anknyter också till hennes yrke som coach åt arbetsplatser med samarbetsproblem.

– I alla mina böcker finns ett hopp. Det är möjligt att skapa en ny historia, också mitt i livet. Hoppet har varit viktigt också i mitt eget liv för det har funnits där, i böcker och i mina äldre mostrar som jag var hos på loven och som skickade mig små presenter. De kom med hoppet till mig, säger Doris Dahlin.