Har världen eller Sverige glömt bort eller ignorerat Astrid Lindgren, August Strindberg eller Henrik Ibsen? I samtliga fall blir svaren entydiga Nej! Visserligen har ingen av dem fått all den uppmärksamhet och alla de ärebetygelser, som de egentligen förtjänat. Ingen av dem fick Nobelpriset i litteratur. Varken Lindgren eller Strindberg valdes in i Svenska Akademien. Just nu höjs kritiska röster för att 100-årsminnet av Strindbergs dödsår inte högtidlighålls i tillräcklig omfattning.

Vi känner stark sympati för Lennart Engmans synpunkter (ST/Kultur den 11 januari). Åtminstone bland dem, som vi kan ha ett historiskt perspektiv på, tillhör Strindberg Sveriges viktigaste dramatiker samt är dessutom en av Sveriges största författare. Det hade naturligtvis varit helt fel att gå förbi detta under året 2012.

Det görs nu inte heller, vare sig i Sverige eller i Sundsvall. Teater Västernorrland kommer att uppmärksamma Stridbergsåret med två uppsättningar: Tribadernas natt, en pjäs av P-O Enquist, som fångar in personen Strindberg på ett sätt, som hjälper att se och komma ihåg människan, dramatikern och geniet; samt planerar vi en monolog där Strindberg själv får komma till tals, och vi planerar även ett samarbete med Teater Äsch under Strindbergsfestivalen.

Ingen kan heller anklaga Teater Västernorrland för att ha försummat Strindberg under sin hittills 40-åriga tillvaro. Strindberg har spelats ofta i olika uppsättningar.

Minnesår är egentligen mycket viktiga för att vi skall behålla levande kontakt med diktare, dramatiker eller andra konstnärliga skapare, som trängts ut från det allmänna medvetandet. Här skulle ett antal namn från den svenska kulturhistorien kunna räknas upp. Risken att Strindberg skulle falla i glömska verkar – åtminstone just nu – vara helt obefintlig. Risken är betydligt större för Carl Jonas Love Almqvist, Viktor Rydberg eller Verner von Heidenstam. Vi har inte råd heller med sådana minnesförluster.

Bertil Lindström, ordförande Scenkonst Västernorrland AB

Iso Porovic, teaterchef