Det där med grekiskan är ingen slump.

Kören föddes när körledarlegenden Staffan Lindroth förberedde ett stort körprojekt med Mikis Theodorakis. I september 1981 började man öva "Axion Esti", i november var det skarpt läge. Tempot tilltalade Mousiké, som jämte Selångers döttrar blev basen när fler körer knöts till, fler konserter gjordes. Som i Bryssel, med 8 000 exilgreker i publiken. Sådant minns man.

1984 blev Anna-Lena Wigren ledare.

– Då blev det en annan inriktning. Vi klev ut från notbladen och agerade. Det var då vi gjorde "Oliver Twist" med Kvartersteatern, "Gycklare och Djävlar" och till slut "I Högom tid", säger Inger Dernebo, som varit med från början.

Redan då arbetade kören projektvis. Under senare år har den setts och hörts i program som "Svarta hål", "En svensk, en ryss och Bellman", "De tre årstiderna", "Lejonet och åsnan" och "Aisopos, Aisopos, har du nåt att lära oss?". "Gycklare och Djävlar" uppfördes bland annat i Stiklestad för en nästan obefintlig publik, och vid medeltidsveckan på Gotland för en fullproppad ruin. 2009, när "Alla ska med" sjöngs på Sidsjö hotell, tog man upp en gammal kunskap från konserter på Blå Katten i Bergsåker: att servera mat till sången.

"I Högom tid", med Nordiska Kammarorkestern och Teater Västernorrland, är största satsningen hittills.

– Det var fantastiskt att vara med om en riktigt proffsig produktion, säger Inger Dernebo.

– Och det var nog det knepigaste vi gett oss på i musikväg, nyskrivet men vackert, säger Maria West.

2000 tog Carina Hauge Rouass över som ledare.

– Hon förde oss lite mer tillbaka till musiken, till hur vi sjöng och använde våra röster, säger Inger Dernebo.

Men Örjan Lidén har alltid funnits i körens närhet, de senaste åren som ledare och även tidigare som kompositör, arrangör och skrivare av vassa, samhällskritiska texter. Han gör material, tar in en sångpedagog ibland och ofta en regissör från sin arbetsplats, Teater Västernorrland. Gisela Nilsson står bakom det sceniska på jubileumskonserten.

– Örjan blev en konklusion av allt. Han specialskriver musik och gör texter med verkligt innehåll, och jag tycker att vi sjunger bättre än någonsin, säger Inger Dernebo.

Varför sjunger man i Mousiké i 30 år? Och sliter med att lära allt utantill: stämmor, texter, rörelser?

– Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bara stå och sjunga bakom ett notblad. Oavsett musiken, säger Roger Eriksson.

– För mig som jobbat som lärare har det varit en fantastisk förmån att få träna så här på att stå inför publik. All ängslan har försvunnit. Och så får man skratta, säger Inger Dernebo.

– Och om man har haft en jobbig dag och går till kören rinner all skit av en, säger maken Bo Dernebo.

De 30 åren firar Mousiké med konserten "Minnesförlustelser" - en titel i Lidénsk ordvrickaranda.

– Det blir ett hopkok av låtar som vi har sjungit under åren och låtar som är nya, med både allvar och satiriska elakheter. Det är ingen som gör sådant numera, så då måste vi göra det, säger Örjan Lidén.

Han håller det för högst troligt att det även i presentationen av låtarna utdelas ett och annat tjuvnyp. Som det brukar i Mousikés sällskap.

Fotnot: "Minnesförlustelser" ges i Skönsbergs Folkets Hus den 25/2 14.00 och 19.00.