Förutsättningarna för att skapa och konsumera musik, film, litteratur, journalistik, dataspel och annan intellektuell produktion har förändrats dramatiskt på mindre än tio år.

Etablerade branscher går på knäna, samtidigt som alltmer kultur konsumeras. Detta då tekniken för att kopiera och dela material på internet har förbättrats och spridits.

Journalisterna Anders Rydell och Sam Sundberg har skrivit en reportagebok om hur Sverige kom att stå i världens blickfång för fildelningen och piratrörelsen. Det i precis rätt tid till den uppmärksammade rättegången mot Pirate Bay, den svenska nätplatsen för stöd till fildelning världen över.

Det har varit svårt att förstå den nya tekniken, hur den påverkat samhället och varför så många fildelar. Författarna har god erfarenhet av att skildra tekniken, och ger god insyn om vad debatten handlar om.

Många drivs förstås av att de inte vill betala, men i Sverige verkar fenomenet djupare rotat. Här talar piraterna för sin sak i vad som pekats ut som en modern folkrörelse, med världens första piratparti som strävar efter demokratisk representation och en egen sorts tankesmedja.

Rydell och Sundberg berättar förtjänstfullt om internets barndom under krisen på 90-talet. Internet gav tron på en ljus framtid. Regeringen Bildt såg att IT-företagen skulle sätta Sverige på kartan. Socialdemokraterna såg visionen om IT som samhällsutjämnare. När IT-bubblan sprack fick alla visioner sig en stor törn. Det som blev kvar var inte företag och institutioner, utan en infrastruktur med kraftfullt bredband åt många. Ett bredband som väntade på att fyllas med innehåll.

Innehållet läckte ut när programmet Napster underlättade för dataanvändare att söka och byta musikfiler med andra användare. Liknande program spreds och fick publicitet när Napster blev stämda och stängde. Försök att bygga in skydd mot kopiering kringgicks av piraterna.

I Sverige fanns en teknikkunnig kärna som blev kvar efter IT-bubblan, politiska miljöer för nätaktivism och en datahackerkultur av icke-kommersiellt samarbete. Boken reder ut hur den rätt brokiga blandningen av grupperingar i den svenska piratrörelsen växte fram ur denna miljö. Författarna har haft möjligheten att under lång tid följa viktiga företrädare i denna miljö och ger levande porträtt till hur de tänkt, hur de arbetat och vad som varit avgörande händelser.

Ibland blir intrycket att piraterna romantiseras. Det skulle finnas fler frågor att ställa kring den besvärliga omställningen för kultur samt kring tankarna om en ny syn på ägande och kreativitet.

Anslaget kommer sig av att det är piraterna som driver bokens frågor framåt. Flera av dem har försökt att argumentera politiskt och vidareutveckla tankarna kring kulturens framtid. De som stödjer dagens upphovsrätt ses inte som lika spännande, då de främst talar juridik och ekonomi, och inte utvecklar varför upphovsrätten skulle vara viktig.

Piraterna är en engagerande bok, som tyvärr slutar lite hastigt med rättegången mot Pirate Bay. Inblickarna som ges i framtidens utvecklingar av upphovsrätten, samt av nya affärsmodeller och kulturformer lämnar aptit på mer.

Kampen mellan pirater och antipirater är inte bara en juridisk fråga. Det har blivit en politisk debatt mellan olika visioner om hur produktion och konsumtion skall gå till i det digitala samhället. Oavsett vilken ståndpunkt läsaren har i frågan, så kommer alla som vill förstå kulturens framtid få en god behållning av sin läsning.