Revoltören som tog sitt liv
BOK
Yukio Mishima: Sol och stål. Översättning: Vibeke Emond.
ellerströms
Relaterat
Artikelbilder
Mishima:svärdet och döden.
På förmiddagen den 25 november 1970 anländer den uppburne författaren Yukio Mishima till den japanska försvarsmaktens högkvarter. Med sig har han fyra man ur sin privata militära styrka Sköldsällskapet. De övermannar och binder den general som Mishima i förväg avtalat möte med. Efter stort tumult får Mishima tillstånd att från en balkong tala till ett i all hast sammankallat regemente nere på gården.
Han uppmanar soldaterna att resa sig mot statsmakten och återinsätta kejsaren som enväldig härskare. Han blir emellertid hånad av soldaterna och polishelikoptrar som cirkulerar ovanför byggnaden gör att talet till stora delar blir ohörbart. Talet avbryts och Mishima och en av hans närmaste män ropar "Länge leve kejsaren!" Tillbaka inne i generalens rum klär Mishima av sig sin uniformsjacka och begår rituellt självmord. Det låter som ett uppenbart vansinnesdåd utfört i desperation, men allt var planerat i detalj
långt i förväg.
I den självbiografiska och existentialistiskt orienterade essän "Sol och stål", publicerad två år före kuppförsöket, beskriver Mishima sin personliga utveckling sedan tonåren och hur han sedermera kommit att inta sina allt mer extrema ståndpunkter. Det är en djupt obehaglig och fascinerande bok.
Han beskriver hur i barndomen orden kom till honom före upplevelsen av kroppen. Det uppstår en känsla av radikal brist som han bland annat försöker överkomma genom sträng fysisk träning. Han börjar förakta intellektuella och romantisera en krigaretik. Kroppens språk betraktar han som det feminina skriftspråkets antites, och sakta men säkert kommer han fram till att smärtan och den självvalda döden är den enda vägen att nå det absoluta. Han söker helt befria sig från det skriftspråk som i så många år dominerat hans liv.
Innan Mishima begick rituellt självmord hade ett papper och en pensel placerats på golvet framför honom. Tanken var att han skulle skriva tecknet för svärd i sitt eget blod. Smärtan gjorde emellertid att han inte lyckades skriva det tecken som han uttryckligen ville skulle symbolisera honom efter döden.
Han uppmanar soldaterna att resa sig mot statsmakten och återinsätta kejsaren som enväldig härskare. Han blir emellertid hånad av soldaterna och polishelikoptrar som cirkulerar ovanför byggnaden gör att talet till stora delar blir ohörbart. Talet avbryts och Mishima och en av hans närmaste män ropar "Länge leve kejsaren!" Tillbaka inne i generalens rum klär Mishima av sig sin uniformsjacka och begår rituellt självmord. Det låter som ett uppenbart vansinnesdåd utfört i desperation, men allt var planerat i detalj
långt i förväg.
I den självbiografiska och existentialistiskt orienterade essän "Sol och stål", publicerad två år före kuppförsöket, beskriver Mishima sin personliga utveckling sedan tonåren och hur han sedermera kommit att inta sina allt mer extrema ståndpunkter. Det är en djupt obehaglig och fascinerande bok.
Han beskriver hur i barndomen orden kom till honom före upplevelsen av kroppen. Det uppstår en känsla av radikal brist som han bland annat försöker överkomma genom sträng fysisk träning. Han börjar förakta intellektuella och romantisera en krigaretik. Kroppens språk betraktar han som det feminina skriftspråkets antites, och sakta men säkert kommer han fram till att smärtan och den självvalda döden är den enda vägen att nå det absoluta. Han söker helt befria sig från det skriftspråk som i så många år dominerat hans liv.
Innan Mishima begick rituellt självmord hade ett papper och en pensel placerats på golvet framför honom. Tanken var att han skulle skriva tecknet för svärd i sitt eget blod. Smärtan gjorde emellertid att han inte lyckades skriva det tecken som han uttryckligen ville skulle symbolisera honom efter döden.
