Parfymförpackningar modell avantgarde
Relaterat
Artikelbilder
Kursansvarige Niklas Fagerholm hoppas snart kunna ställa ut studenternas arbeten.
Parfymen Vu, som Ellinor Bjarnolf skulle vilja göra, ska både synas och luktas. Vad gör man inte för att bli sedd?
Defense kallar Pernilla Auer sin tänkta parfym, som ska hålla folk borta snarare än att attrahera dem.
Malin G Engströms punkparfymförpackning, som ska låta parfymen spridas över alla närvarnade.
Glasskärvor med blod. Transfusionsslangar. En rosaprickig glasdildo.
När Mittuniversitetets avgångsstudenter i grafisk design och kommunikation, med inriktning på förpackningsdesign, gör parfymförpackningar stryker de inte precis medhårs. Därmed blir samlingen också en konstprodukt.
Uppgiften, som var deras examensprojekt, var att först gnuggas i hur parfymer presenteras av braschnestorn professor HC Ericsson, därefter utforma flaska (eller motsvarande), kartong, annons och affisch, samt hitta ett eget produktnamn. Vissa går, som kursansvarige Niklas Fagerholm också påpekar, väl långt åt avantgardehållet, men alla har tänkt kreativt och djupt. Betydligt djupare än "det här ska gå att sälja".
I stället för att vädja till välbehag och flärd, ledord för doftbranschen, gör studenterna något som liknar en protesthandling. Deras förpackningar är en kommentar till samhället och samtiden.
Fragile av My Gustafsson, en spröd glasbubbla som lätt går sönder och kanske skär användaren, vill påminna om hur flyktigt livet är och uppmuntra alla som mår dåligt att våga ta för sig.
Vu av Ellinor Bjarnolf, som kommer ur ett piggt rosa blomspruthuvud, är neonfärgad och ska inte bara lukta utan också synas. Hennes affischpojke vill inte lukta sämre än sin flickvän, för då är det kanske henne folk lägger märke till, och en neonfläck på tröjan i mystisk Matrix-anda är ju coolt.
Act av Malin G Engström är en konservburk som ska öppnas och sprida väldoft över ett helt sällskap: en altruistisk tanke i en värld där det gäller att överträffa andra i väldoft. Och Defense av Pernilla Auer ska användas i stället för tårgas och pepparspray, så där är det definitivt inte fråga om att attrahera med doft.
Ingen har behövt producera en doft, bara beskriva den i ord och bild. Men det vore intressant att se hur en parfymtillverkare skulle inspireras av studenternas idéer och prototyper. En gissning är att dofter åt det fränare hållet skulle se dagens ljus.
Hur säljbara produkterna vore i levande livet är förstås en annan diskussion, och det var inte heller uppgiften. Det roliga är att studenterna har lekt med fåfängan, utseendefixeringen och skönhetsfanatismen mitt i dess egen kyrka.
Avantgarde-parfymförpackningarna har visats på Kårhuset men ska förhoppningsvis så småningom ställas ut igen, så att fler får se dem. Och det råder inget tvivel om att nästa generations formgivare är medvetna om vilket samhälle de ska verka i och ta ansvar för.
När Mittuniversitetets avgångsstudenter i grafisk design och kommunikation, med inriktning på förpackningsdesign, gör parfymförpackningar stryker de inte precis medhårs. Därmed blir samlingen också en konstprodukt.
Uppgiften, som var deras examensprojekt, var att först gnuggas i hur parfymer presenteras av braschnestorn professor HC Ericsson, därefter utforma flaska (eller motsvarande), kartong, annons och affisch, samt hitta ett eget produktnamn. Vissa går, som kursansvarige Niklas Fagerholm också påpekar, väl långt åt avantgardehållet, men alla har tänkt kreativt och djupt. Betydligt djupare än "det här ska gå att sälja".
I stället för att vädja till välbehag och flärd, ledord för doftbranschen, gör studenterna något som liknar en protesthandling. Deras förpackningar är en kommentar till samhället och samtiden.
Fragile av My Gustafsson, en spröd glasbubbla som lätt går sönder och kanske skär användaren, vill påminna om hur flyktigt livet är och uppmuntra alla som mår dåligt att våga ta för sig.
Vu av Ellinor Bjarnolf, som kommer ur ett piggt rosa blomspruthuvud, är neonfärgad och ska inte bara lukta utan också synas. Hennes affischpojke vill inte lukta sämre än sin flickvän, för då är det kanske henne folk lägger märke till, och en neonfläck på tröjan i mystisk Matrix-anda är ju coolt.
Act av Malin G Engström är en konservburk som ska öppnas och sprida väldoft över ett helt sällskap: en altruistisk tanke i en värld där det gäller att överträffa andra i väldoft. Och Defense av Pernilla Auer ska användas i stället för tårgas och pepparspray, så där är det definitivt inte fråga om att attrahera med doft.
Ingen har behövt producera en doft, bara beskriva den i ord och bild. Men det vore intressant att se hur en parfymtillverkare skulle inspireras av studenternas idéer och prototyper. En gissning är att dofter åt det fränare hållet skulle se dagens ljus.
Hur säljbara produkterna vore i levande livet är förstås en annan diskussion, och det var inte heller uppgiften. Det roliga är att studenterna har lekt med fåfängan, utseendefixeringen och skönhetsfanatismen mitt i dess egen kyrka.
Avantgarde-parfymförpackningarna har visats på Kårhuset men ska förhoppningsvis så småningom ställas ut igen, så att fler får se dem. Och det råder inget tvivel om att nästa generations formgivare är medvetna om vilket samhälle de ska verka i och ta ansvar för.
