Hammarkör?

Ja, kanske om man associerar till guden Tor som svänger sin hammare. Svänger gör det just nu om Tors Hammarkörs program med Beatles- och Elvislåtar. Och Tors namn bottnar i att körens första ordentliga övningsutrymme (efter ursprungsmedlemmarnas vardagsrum) var anrika Tors lokal på Alnö.

– Det var en grupp grannar på norra Alnö som hade barn som sjöng tillsammans, och då tyckte föräldrarna att de också kunde börja sjunga ihop, berättar Eva Norberg.

Det var 1976 och ett par sångare har hängt kvar sedan dess, men numera är inte alla medlemmar Alnöbor. Några basar och tenorer var de första från fastlandet, därpå några damer som i likhet med Eva Norberg fick "anhörigdispens". I dag gäller blandad bostadsort utan dispens, men kören är Alnöpräglad. Den tyngsta traditionen är julkonserten dagen före julafton i Alnö kyrka, som har pågått i nästan 30 år.

Mångårig är också traditionen att Valborgssjunga på Norra berget. Ett par gånger har kören deltagit i Alnöspelen, och det var också där den träffade sin nuvarande ledare Viktoria Forsberg för åtta år sedan.

Men annars är den här kören mycket förtjust i världsmusik och resor. Den sjunger utantill på alla möjliga språk och har bland annat besökt Holland, England, Irland, Ungern och forna Sovjet. Resan får gärna gå att kombinera med en körfestival, som på Malta dit färden går i höst.

– Resor ger en bättre sammanhållning i kören. Då sjunger man inte bara utan är tillsammans hela tiden, säger Eva Norberg.

– Och tänk att umgås med en massa andra människor som också sjunger, säger Viktoria Forsberg.

Många resor är lika med många minnen. Körfestivalen i Sligo på Irland, där Tors Hammarkör blev inskuffad i tävlingsklassen folkvisor och knep en hedrande andraplats. Budapest, där man sjöng en romsk visa och en man längst bak i publiken satt och grät.

– Och tänk i Sligo, när vi stod och sjöng Abbas Thankyou for tre music, och fler och fler omkring stämde in därför att alla kunde den. Jag ryser när jag tänker på det, säger Maria Jakobsson.

Just Irland har en stark plats i körens minne; mycket har varit irländskt under åren. Samarbetet med gruppen Quilty. Och den lilla puben vid havet, som man hittade en regnig dag, blev kvar där hela dagen och sjöng.

Men just nu gäller 50- och 60-talsnostalgi: hyllningen till Elvis och Beatles har premiär i kväll i Sundsvalls kårhus. Den musiken har alla en relation till och det både syns och hörs. Glädjen spritter under repetitionen och vindsgömmor, second hand-butiker och symaskiner har fått bidra med vida 50-talskjolar, smala slipsar, ärmlösa och kortkorta 60-talsfodral.

Med kompgrupp hamrar kören loss i Hound dog och smäktar i Can´t help falling in love.

– Det ska låta kääänt, inte kaant. Och nu blev det lite för snabbt, säger Viktoria Forsberg och klappar triolrytmen nästan samtidigt som hon packar upp sin flöjt för att spela en mellanvers. Efter paus tuffar understämmorna fram Lady Madonna, medan Yesterday klingar traditionellt fyrstämmigt.

Så rolig kan vardagen vara för en kör.