Glädje - sorg - glädje.

Det är påskveckans känsloformel. I går på palmsöndagen firades den första delen, då Jesus under jubel rider in i Jerusalem, i GA-kyrkan med ett av den latinamerikanska befrielseteologins musikaliska uttryck, den nicaraguanska bondemässan.

Carlos Mejia Godoy skrev sin mässa under Somozadiktaturen och mitt under 70-talets folklighetsiver. Medan en mässa som Misa Criolla textmässigt följer den traditionella liturgin samlade Godoy in folkliga sånger till grund för sitt verk.

I texterna besjunger man naturen, köper glass, lovar Gud och ropar på rättvisa. Vad som råkar rinna upp i tanken, eller kanske vad som ligger folkets hjärta närmast.

Mest framträdande är politiken, i rader som "Hos oss är du också fattig, en Gud så mänsklig och enkel....en arbetargud är du". I palmsöndagens texter finns ju också politiken: när Jesus kom till Jerusalem var det en befriare från det romerska förtrycket folket väntade på.

Musikaliskt är mässan enkelhet och glädje för hela slanten. Det är små visor, den ena mer sprittande än den andra. Dansrytmerna är snabba och svängiga men enklare än mycket annan musik från Latinamerika: kanske också det i folklighetens namn.

I GA-kyrkan gjordes inte mässan konsertant utan som en del i högmässan. För sången stod körerna Samklang och Levande väsen; manstarka och stämsjungande men ganska diffust klingande i kyrkans stora akustik. Framför allt texterna var svåra att uppfatta. Solister togs fram ur kören, och inte heller de klingade fritt ut volymmässigt.

Sången, där också församlingen deltog, stöddes av en välljudande orkester, där inte minst Bernardo Contreras flöjter och charango, Christoffer Thorsells slagverk, Alejandro Vegas gitarr och Peter Holms dragspel bar upp det genuina i musiken. Det var också musikerna som ibland avvek från det enkla och höjde den musikaliska temperaturen med små improvisationer.

Det mest slående med denna mässa är att den är de latinamerikanska folkens paradox i ett nötskal: å ena sidan politiskt förtryck, å andra sidan glädje. Som om de insett att den som väntar med att skratta och dansa tills freden kommer kanske aldrig kommer att få chansen.