Pangea var den superkontinent där all jordens landmassa höll samman för 250 miljoner år sedan, innan kontinentaldriften bildade de världsdelar vi i dag känner.

"Pangea" är också namnet på den serie målningar som Umeåkonstnären Lars A Persson från och med i dag visar hos ettårsjubilerande Galleri Stadsbacken. Och att möta dem är förvisso som att sitta i ett rymdskepp och långsamt flyga in över en ung planet, en värld i vardande, där naturkrafterna fortfarande mäter sina enorma, rasande krafter med varandra.

Lars A Persson är akvarellist som för att uppnå mer kraftfullhet i sitt landskapsmåleri började experimentera med färgpulver och med att riva och klistra samman olika bilder. Till Pangea-bilderna har han inte använt pensel; ofta har han skvätt på färgen. Men när han släppt lös den tycks den ha hamnat i händerna på samma naturkrafter som formar nya världar i universum, och som även på denna mikronivå frambringar samma skapelsemönster.

Här möts fjällandskap fullpepprade med stenskravel, frodiga djungler där starka vindar suddar ut konturerna, där branta dyner lutar ner mot fräsande vågor och där röda sandstormar härjar. Virvelstormar och piskande skyar möter vatten som forsar och fryser till grönvita isorglar i intrikata mönster. De tvära skarvarna, där miljöerna stöter ihop och istid krockar mot djungelhetta, berättar om något som ännu inte är finslipat, inte färdiggjort.

Den klassiska akvarelltekniken ger dimma, ånga och rökslöjor som lägger sin prägel på delar av landskapet. Men inte ens solbelysta, avlägsna lavadalar med sjöar mitt i hyser någon stillhet. Icke-rörelse finns ännu inte i denna värld av stora linjer och små fragment, där den som vill säkert kan urskilja avlägset springande djurhjordar och ett övergivet hustak sida vid sida med en smärre tornado, men där ingen människa, inte ens ett djur, ännu träder fram explicit. Ändå är detta ekosystem så uppenbart sprängfyllt av liv. Det är på samma gång en paradisisk, jungfrulig värld och ett inferno.

I utställningen finns också en del små bilder i samma teknik, men när man sett de större framstår de mindre mest som detaljer ur det stora skeendet. Det är som om bilderna destillerat skapelseprocessen och fångat årmiljoners rörelse i koncentrerad form.

Där rörelse upphör, där träder döden in. Men i dessa bilder upphör aldrig rörelse. Därför är det inte svårt att förstå varför också ungdomar dras till Lars Perssons bilder. Här finns en intensitet, ett drama som sveper en med sig. Rakt in i en annan värld.

Fotnot: Galleri Stadsbacken håller öppet fredagar, lördagar och söndagar. Nästa utställare blir Berta Hansson och några av hennes konstnärskolleger.