Hjärtat är en av våra mest använda symboler, en ärkekliché både i tal och bild. Överallt omges vi av hjärtan.

I sin utställning inför Alla hjärtans dag har Karin Fors utgått från de talade metaforer som anspelar på hjärta och själ - oupplösligt förenade - och omsatt dem i bild.

I handgjort papper, färgtryck, silver, glitter och glas har hon avbildat brustna hjärtan, krossade hjärtan, frostiga hjärtan. "Happy heart" är fullt av flärd, fjädrar och glitter. Det ensamma hjärtat är litet mot den svarta bakgrunden, men också det enda i samlingen som är slipat som en ädelsten. Och den tunna och sköra livstråden löper förstås nära hjärtat.

Även om vissa bilder mest tycks ha tillkommit som glad dekoration finns i andra en symbolik bortom det uppenbara. Ett "gammalt hjärta" kan förvisso vara fullt av nålstick. Till hjärtat i sorg finns lyckligtvis tunna livlinor, och "Hjärtats relationer" är suddigt i kanten: en själ som är djupt förbunden med andra har ju inte skarpa gränser mot omgivningen. Satiren finns där också - en abstrakt bild visar den kapsejsade vården på Sundsvalls sjukhus i kontrast mot sjukhusdirektörens dubbla guldkant.

Problemet är att när symboler är så slitna har den slentrianmässiga användningen satt djupa spår i våra medvetanden. Det blir betydligt svårare att se dem som något annat än harmlösa dekorationer.

Här finns bildernas namn som ger en ledtråd, ett uppdrag att söka efter mer. Men en betraktare som inte har tillgång till dem riskerar nog att gå förbi utan att titta närmare. Det är knappast konstnärens fel - intentionerna till denna lek är allvarliga. Men det säger något om vår tid och om att överanvändning av symboler har ett pris.