Människor, framförallt porträtt är det som intresserar fotograf Claes Almér, uppvuxen i Njurunda men i dag bosatt i Stockholm. Så har det alltid varit när han har fotograferat; under tiden på Sundsvalls konstskola, vid Fotoskolan i småländska Gamleby och nu i yrkeslivet. Från början skedde det omedvetet. I dag vet han vad han tycker är intressant att fånga: människor.

Det första man ser är den röda textilmasken, men det som fastnar är de intensivt stirrande ögonen som ligger i halvskugga. Det är ett av fotografierna vid utställningen.

De fem medlemmarna i death metalbandet My Own Grave, från Sundsvall, är porträtterade på var sitt svartvitt fotografi. De är uppställda och mest registrerade med ett lagom neutralt ansiktsutryck. Bilderna är tagna till en cd-booklet. Men i det stora formatet blir de var och en mycket personliga – inte bara ett gäng coola killar som spelar musik.

En äldre herre i basker med stora vita mustascher. Blicken är glasklar. Det är ett närgånget porträtt. Varje del av ansiktet blir nästan ett eget objekt.

Ögonen och munnen är någonting som framhävs, och det är viktig för Claes Almér. Det spelar människan, enligt honom.

Han visar också några konstfoton – där spelar människan också en roll. I dubbelbilden "Fleur érable" leker han med olika fototekniker, både analoga och digitala, för att få fram känslan i en kärlekshistoria.

I en industrilokal har Sundsvallskonstnären Erik Lindström avbildats. Här är det inte fokus på hans ansikte utan på penseldragens rörelse. De utförs de med en lampa som ritar vita streck i luften som blir till ett fryst collage i luften.

Några fotografier är från hans tid vid konstskolan i Sundvall. Ryggen av en naken kvinna, som på något sätt famnar lönnkvistar med höstfärgade löv, är symbolisk och vacker på samma gång. Allting fotograferat i studio där ljussättningen är det mest spännande.

Claes Almér gör ingen tematisk utställning utan hans fotografier visar lika mycket på hans utveckling som hans bredd. Den röda tråden är människor.

På kvällen efter lördagens vernissage framförs elektroakustisk musik av Maria Horn och Daniel Nilsson som experimentell ljudkonst. De spelar samtidigt som Johan Mauritzson visar en multimediaprojektion.