Ljuset är, av förklarliga skäl, en central faktor för alla bildkonstnärer. Men för Peter Sternäng är det allt.

Denne Malmöbo, som nu för första gången visar sina akvareller och oljor i Sundsvall, vistas i perioder i Grekland. Hans stora fascination är det starka solljuset, som man också här kan se glimtar av under vårvinterdagar med sol på snö eller mitt på dagen under högsommaren. Men mest förknippar vi det med Medelhavet och andra sydliga trakter.

Det är det ljuset han fångar och det nästan brutala skuggkontraster som det ger upphov till; skuggspelet som bländar en så att världen blir tvådimensionell eller ter sig som om man fått i sig ett par glas: skärpt, platt, avsmalnad, ögonblicksartad.

Och hans motiv är för det mesta just ögonblicksbilder, utsnitt av verkligheten liksom fastlödda av hettan. Fläckarna som sol och lövskugga ritar på en solande kvinnas rygg. Dykaren, sedd underifrån, som griper efter en flygande skalbagge.

Det är glas, trädgårdsmöbler, solbadande människor, en båt som tycks stå på en pelare som är dess egen skugga i vattnet. Att fånga mosaiken som solstrimmorna ritar på havsbottnen i vattenbrynet är ingen enkel uppgift, men Peter Sternäng ror den i land.

Landskapen är annorlunda: där finns en rymd och ett djupperspektiv, oftast ut mot havet. Motiven är sällan gåtfulla; det är ljuset, inte bildens innehåll, man faller i betraktelse över.

Ett par undantag finns: skarabéerna som marscherar i formation, är de en armé? Och fågeln som sitter på ryggen av en and som sitter uppflugen på en prickig låda, vad gör den egentligen? Här ser det, lustigt nog, ut att vara gråväder ute och solljuset finns inte att tillgå. När huvudrollsinnehavaren inte infinner sig får motivet ta dess plats i fokus.

Småroligheter finns; Målningen "The girl and the bottle", Flickan och flaskan, hör förstås ihop enligt svensk tradition men inte i engelsktalande. Ginflaskan som förekommer på flera målningar indikerar att alla inte har kommit för att njuta av solen allena. Men någon samhällstillvänd konst är det inte: det är ett skickligt utfört utforskande av själva bilden och vad vårt synsinne gör med oss.

Och kanske är det därför man reagerar på dessa målningar med upplevelse mer än reflektion. Det är inte bara det skarpa ljuset utan också bildens ögonblickskaraktär, det begränsade synfältet som just då tycks vara allt som betyder något, som får en att känna att man är där. Och känner hettan strömma genom kroppen samt svalkans ljuvlighet i skuggan.