Huruvida kläder är konst är som ofta en "det-beror-på"-diskussion. Men konsthantverk kan de mycket väl vara och när man ser de kläder som Ulla-Karin Hällström-Sahlén sytt, inspirerad av sin mormors garderob, förstår man att det fanns en tid då de allmänt var mer av konstföremål än de är i dag.

Det var före slit- och-slängepoken, då kläder gjordes för att hålla och då det också fanns skäl att lägga möda dels på noggrannhet, dels på att pryda dem eftersom de var en långsiktig investering. Då fick säkert många kvinnor utlopp för sin konstnärliga förmåga i sömnaden.

Mormor Johanna för sin del verkar ha varit en dam som kunde kombinera tålighet med elegans. Här är inga krinoliner utan bekväma brukskläder med mjuka kurvor och smidigt fall i klänningskjolarna. Till den visuella kicken bidrar utsmyckningar i form av sjalar, västar och boleros, band, rosetter, spetsar och knappar.

En av tygväskorna är fantasifullt inspirerad av en bakelse, och de små pillerburkshattarna är också sydda. Varför är det så ovanligt med hatt numera, denna elegansens prick över i:et? Och det svala linnetyget, oöverträffat under varma dagar, vart har det tagit vägen?

Visst har mycket gått förlorat i vår tid, som balanserar på gränsen mellan den stereotypa fabrikstillverkningen och modeskaparnas extrema kreationer. Hantverk har vi lärt oss betrakta som kostsamt och att sy själv är inget alternativ för de flesta i stressens guldålder. Men det är synd. Sällan vore vi mer individualistiska och originella än i handgjorda kläder.