Tecknande inbjuder ofta till satir och har en tradition att göra så. Den traditionen följer också Härnösandsboende Carina Kågström, nyligen vinnare av Svenska Tecknares tävling Kolla! med sin bok "Nu vänder det".

Hon har tecknat i tidskrifter och dagstidningar, Dagens Nyheter såväl som Aftonbladet, och även visat sina bilder vid ett stort antal utställningar. Teckningen är ju en konstform som lyckas ta sig in lite överallt och salta, krydda, förstärka och häckla övrigt innehåll. De bilder Carina Kågström nu visar på Galleri Vox på Sjögatan står dock utmärkt väl för sig själva - med lite stöd av hennes egna kommentarer till dem.

Framför väl infärgade miljöer rör sig hennes bleka människor, ofta i grupper och ganska anonyma. De är lite degiga och flegmatiska, ibland med pinntunna och gummiaktiga extremiteter, ibland runda och bulliga som marshmallowsfigurer. Ibland är de bara några linjer, ibland väldigt detaljerade. Och med dem gisslar hon friskt det dumdryga, det generaliserande, det korkat översittaraktiga - egenskaper hos så kallat vanligt folk.

I "Min företagsidé är att alla kvinnor älskar rosetter" är den manlige chefens modeller översållade med dem, från bikinin till taklampan. Här är också den neandertalslike mannen som försöker göra en framstöt mot det motsatta könet med ett "Ööh! Jag kan backa med släp...i uppförsbacke...90 kilometer i timmen."

Det är inte alltid männen som står för dumheten i världen, även om de är mer bredkäftade. Kvinnorna har sin del också. I "Nollvision" står de på kö för att få all kroppsbehåring bortrakad. I "Blir det bra så?" har ett antal besökare på samma frisersalong fått exakt samma frisyr.

Inte bara könsstereotyperna får sig en släng av sleven. I "Catwalk" går ett antal ovårdade och lufsiga personer till brevlådan och återvänder sedan till sina identiska hus. Det finns inget tragiskt över dem, inget som antyder att något utanför dem själva orsakat deras brist på stil; det har den vardagsgud som kallas slöhet gjort.

Här finns det framstörtande vilddjuret med rött gap och så hundägarens plattityd: "Han vill bara hälsa". I "Fredagsmys" ligger familjemedlemmarna avsvimmade i varsin fåtölj. "Nätverket" är en mångbottnad liten pärla med två kvinnor klädda som Playboy-tjejer i nätstrumpor och kaninöron, och några verkliga kaniner i en bur. Den duger att fundera på.

Det är roligt när någon vågar göra det som inte alltid är så politiskt korrekt: gissla folket. Inte för dess vardaglighet, för det inget fel i att vara en vanlig människa, utan för dess oförmåga att ifrågasätta.