I alla tider och kulturer har bröllop varit en av livets stora fester, en dag som ska markeras på alla upptänkliga sätt och etsa sig fast i minnet. Ingen skapariver har sparats för att göra dagen så rik, vacker och strålande som möjligt, med förberedelser som säkert var minst lika roliga som själva dagen.

Den kungliga bröllopssommaren 2010 visar Länsmuseet Murberget vandringsutställningen Krona och krans, som öppnar portarna till gamla traditioner att smycka och pryda; mest svenska men också med inslag från Österns kulturer.

Föremålen är ibland äldre men oftare nyproducerade i äldre tradition, och här kompletterar också en avdelning enbart västernorrländska alster. Under hela utställningstiden hålls även föreläsningar och slöjdverkstäder.

Här kan man läsa om bröllopsseder och gåvoutväxlandet, som började med frieriet, gick vidare i fästegåvorna och kulminerade med bröllopet, då minnesgåvor skulle lämnas och ett nytt hem utrustas. Vad gäller föremålen själva kan man glömma det enkla och sparsmakade: det är tyngsta möjliga artilleri av prydnad och prakt.

Här finns de kronor och kransar som bruden, dagens drottning, skrudats i: silver och guld, blommor, färger och slöjor. Här finns brudvantar, fästmansvästar, festpinnar, skålar, bordsprydnader, ringkuddar och brudhimlar - det lilla "taket" som skulle skydda brudparet från nedfallande sotflagor men som med tidens gång och bättre värmesystem fick en dekorativ och ärobringande funktion.

Det är ljuvliga broderier, vävda band, sydda blommor, flätat, sytt och snidat; kronor, vepor, korgar, hattar; vackra, imponerande, välgjorda och knasiga föremål i långa banor. Det tycks som om bröllopsyran spränger alla gränser. Inget får vila i frid; här ska gråaste vardagsföremål upphöjas till festobjekt.

Utställningen är dock klurig att navigera i - från början går en del energi åt att orientera sig i salen kontra den skrift där föremålen står att läsa om. Den västernorrländska delen är enklare: där är slöjdalstren numrerade på vanligt sätt.

Här sägs också att utställningen ska inspirera dem som vill ha ett annorlunda bröllop, vilket kan uttydas som att besökare i bröllopstankar ska uppmuntras till eget hantverk. Murberget har visserligen under sommaren hållit verkstäder med olika konsthantverkare, men i själva utställningen lämnas inget stöd till att sätta igång med de egna händerna. Det hade varit enkelt att i följeboken åtminstone lämna någon förlaga, arbetsbeskrivning eller broderimönster. Däremot finns gott om anvisningar var man kan köpa alstren, ofta för tusentals kronor. Den som ska "inspireras" här får inte vara fattig.

Men som utställning betraktad är denna sällsamt och njutbart färgsprakande. Så mycket prakt, glitter, färger och skaparkraft samlad i ett och samma rum kan inte annat än vibrera av förväntan och glädjerus.