Unga kvinnor inspirerade av människor och skog
Pauline Johansson, Lina Härdelin, Adele Löfqvist, Jennie Flygel, Sara Skogsberg, Nathalie Evrung, Sanna Mattsson
fram till 5 augusti.
Människor, och kanske framför allt kvinnor, och skogen är den lite lösa, röda tråden i Galleri Vox utställning i sommar. Det är sju unga kvinnor, som är i början av sina karriärer, som ställer ut målningar, teckningar, foton och skulpterade lampor.
Initiativtagare är Adele Löfqvist som själv har avslutat ett år vid Sundsvalls konstskola. Det är hon som har valt ut konstnärerna och som finns på plats i galleriet på vardagarna.
Hennes drivkraft är enkel: att visa upp unga och oetablerade konstnärers verk.
Hon vill ge dem en chans att visa upp sig.
Och de gör de. Tre av dem har också precis som hon gått ut första året vid Sundsvalls konstskola.
Akrylmålningar av kvinnor som signalerar kraft har Pauline Johansson gjort. I målningen "Kvinna 1" kastar hon med håret som i en vild dans. Rörelsen, energin och kraften som hon utstrålar har fångats på ett bra sätt. Den mörka bakgrunden, i blå och lila toner, har fått snirkliga blomrankor som kanske är den flödande musiken som satt kvinnan i rörelse.
Lina Härdelin visar prov på tekniskt kunnande på flera plan. Det är akvarell med tuschteckningar men även akrylmålning. Allt från realism till abstraktioner. Det är svårt att gå förbi "Familjen" med tre kvinnor och ett spädbarn. De är nakna, de håller ihop och kanske rent av är samma kvinnor i olika stadier i livet. Det är en spännande komposition i akvarellfärg och med kantlinjer av svart tusch.
Människan och naturen, sammanflätade på olika sätt inspirerar Adele Löfqvist. Eller rättare sagt: det är hon som har ritat dem som en del, en utväxt, av till exempel träd. Men tunna tuschstreck, i olika färger, väver hon ihop människor och naturdelar som blir till ett mjukt symetriskt mönster. Hon har funderat på hur olika vi lever i olika delar av världen. Naturfolken, där människan utgör en hoplänkad del i stammen och i naturen, har inspirerat. Teckningarna är mycket prydligt utförda, med säker hand. I "The green line" får linjerna lite mer liv. Sex svartvita ansikten, sida vid sida, smälter ihop mer eller mindre. Det är svårt att se vilken ansiktshalva som är vems. De är mer som en kropp med sex par grönt lysande ögon.
Jennie Flygel klipper, klistrar och målar. Collagen har titlarna "I klass 9A" och "And the Mountains began to sing". De finns i olika varianter. Det är roligt - och symboliskt. Men också vackert. I en av "And the Mountains began to sing"-tavlorna har hon klippt ut noter i form av spetsiga berg. Ett öga betraktar allting lite svävande och i bakgrunden, det som ger verket djup, syns utskjutande uddar i havet formade från ett tunt nät.
Från Linköping kommer Sara Skogsberg, de andra bor eller har studerat i Sundsvall. Hon visar upp en säker hand och med en utsökt känsla för proportioner. Det är en blandning av föreställande med inslag av lite mer abstrakta symboler. Med tunna tuschlinjer har hon ritat en exakt uggla i "Owl" samtidigt som omgivningens träd, sol och fågelns flybana är mer resultatet av en känsla. "Födelsen" är ett självporträtt. En kvinna på knä finns inne i en trädstam och bladen bildar en mönstrad matta i förgrunden. Porträttet av en kvinna, "Walk with me" är på något vis lite skrämmande, kanske för att det påminner lite om skräckillustratören Hans Arnolds arbeten. Teckningen är uppbyggd av linjer och prickar. I kvinnas långa hår finns skogen närvarande. Hårslingor blir till blad och blad till hår.
Fotograf Nathalie Evrung har flyttat till Härnösand och jobbar där. Hon är inspirerad av nordiska folksagor, norrländska skogar och nutida modefotografer. Guldets kemiska tecken är Au. Det kommer från det latinska ordet Aurum som betyder morgonrodnad. Nathalie Evrungs bilder "Aurum I" och "Aurum II" visar guldsmycken tillsammans med en kvinna som andas forntid. Den första bilden är ett porträtt av en rödhårig, ung kvinna som kramar en näve guldsmycken. Ur näsan rinner några droppar blod. På den andra bilden springer den särkklädda kvinnan genom en dimbeslöjad skog och tittar bakåt. Är hon på flykt? Vad är det som har hänt? Bilderna väcker frågor som bara får svar i fantasin.
I ett litet mörkt rum har Sanna Mattsson hängt tre lampor. De är gjorda av håliga strumpbyxor gamla kläder och spetsgardiner. De har organiska former och för tankarna till skogen; utväxter på träd, hängande lav och små mossklädda kullar.


























