Från 1977 har tre folkrörelser, Bygdegårdarnas Riksförbund, Våra Gårdar (nykterhetsrörelsen) och Folkets Hus & Park-rörelsen, fått ett statligt anslag för att köpa in konst av goda konstnärer och dela ut den till alla sina samlingslokaler.

Tusentals konstverk har hittills spritts till lokaler landet över, och varje år ordnar rörelserna en utställning på en ny plats för att ta del av nya konstverk. I år är det för första gången på länge Medelpads tur. I Böloms bygdegård och Böloms kapell (35 kilometer från Sundsvall, skyltat från Sörfors utanför Matfors) har nu ett 30-tal lokala konstnärer vardera bidragit till en samlingsutställning. Redan vid vernissagen hade 23 verk köpts in av rörelserna, och på så vis sprids Medelpads konstnärers verk över hela landet.

Vid en samlingsutställning så bred som denna försjunker man sällan i var och en; i stället blir det roliga att vistas mitt bland alla olikheter och kontraster. Så blir till exempel Stefan Thunströms infernaliska kramdjur, gosedjurens Mr Hyde, extra elaka i sällskap med lugn väggkonst som Lena Backmans, fridfull och stabil med sina jordfärger och sin geometri.

Ulla-Carin Winters strama svartvita grafik, där man tycker sig se halvt förbleknade minnen av industrimiljöer och skugglika skogar, står i kontrast mot Kirstie Ekelunds abstrakta, färgrika landskap, liksom sedda från rymden och med dolda dimensioner av geometriska kraftlinjer. Eva Norbergs knivskarpa gråröda hällristningsparafraser, där människovarelser färdas på rymdstenar och är utklivna ur tid och rum, skiljer sig markant från Curt Agges landskap i flödande grönt, sedda som genom ett dis.

Eva Sollanders trygga, balanserade och stilsäkra "Tjejsnack" är något helt annat än rörelsen och virvlarna i Herman Englunds fantasymaskiner och hus som tycks glida utför en brant. Kjell Lönnås grafiska musiksymboler talar ett helt annat språk än Björn Gimstedts solida, sobert mörka smidesfigurer som i sin tur är väsensskilda från Ulrika Lönnås milda broderade träd, som tycks halvt drömda i sin slankhet. Eller Rolf Bengtssons sagohus, färgstarka och uppstudsiga idyller med personlighet. Trots trängseln vore det säkert roligare att bo i hans "Hus på hus" än i miljonprogrammens stenöknar.

Där är en flödande mångfald i stil, uttryck, färg och idérikedom. Det rockar när Medelpads konstnärer kommer samman.