Skulptur i järn handlar mestadels om massiva ting, men inte vad Susanne Bäckström från jämtländska Gåxsjö anbelangar.

Hon började som tecknare och utbildade sig sedan till konstsmed, och hennes speciella teknik har framsprungit ur kombinationen. Med stycken av järntråd skapar hon figurer som om hon tecknat dem direkt på väggen med kol eller krita. Och inte som om hon böjde en tråd till en enkel kontur, utan som om hon skissat med massor av små streck som växer ihop till en bild. Så får motiven trots sin enkelhet liv, lätthet och mycket rörelse, på ett sätt som ett kompaktare smide med heldragna linjer aldrig skulle få. Det är flygande manar, hår som fladdrar och strömlinjer i kroppar; som om hon gjort allt för att upphäva den tyngd som järnet bär med sig.

Här är hästar, barn och ett par kvinnokroppar, samt skålar och fat i samma "plockepinnteknik" fast ännu mer utarbetad. Dessa bruksföremål tillhör utställningens mest idérika och finurliga: tack vare att de har en mer kompakt form än en teckning har hon kunnat driva sin teknik maximalt långt och ändå fått dem att hänga samman. Resultatet är skivor och klot som nästan bara är luft.

Kvinnokropparna avviker inte särskilt mycket från tecknade motsvarigheter och saknar den effektfulla rörelse som många av de andra motiven har. Hästen, däremot, måste vara en utmaning; att ge sig på något så kraft- och fartfyllt med så spröd teknik är spännande. Faran med dem kan vara att tanken ibland går till schablonbilder av hästar i olika poser, inte minst stegrande och travande. Men här finns också ett par av samlingens finaste bilder. Till exempel "Hippo 1", magnifik i storlek; han äger en hel vägg där han spränger fram över den. Det gäller också flera av de andra bilderna: fast de är så tunna och lätta dominerar de verkligen en vit vägg - där lyser kanske ändå den gedigna känslan av järn igenom.

Här finns också den gamla arbetshästen; trött lunkande, åldrad och med böjd nacke. Hos den finns samma ömsinthet som barnen, som konstnären kanske lyckats allra bäst med som grupp och gjort till personliga, rara och inkännade bilder. "Pojke på rullskridskor", en småbarnsknubbig kille som säkert just har fått på sig skridskorna, för han tittar ner på sina fötter och det syns hur vingligt det är. "Flicka på gunga", drömmande inåtblickande och detaljerad. Liksom hos den fartfyllda "Flicka som gungar" tycks gunglinorna växa ut ur väggen, som om motivet bara projicerats där och kan vara borta igen i nästa sekund. Eller hur lång tid det nu tar för en gunga att pendla tillbaka.

Fotnot: Galleriet är öppet fredag-söndag 12 - 16.