Tina Thageson målade akvarell i många år innan hon kom sig för med att visa sina bilder för andra. Numera gör hon det dock; publiken vid Njurunda konstrunda torde vara bekant med henne, och hon är dessutom uppvuxen i Njurunda även om hon bor i Stockholm.

Hon är en skarpsynt iakttagare med sin akvarellpensel, fascinerad av detaljer och på jakt efter att fånga sina motiv i hög upplösning. Ibland kan hon sätta sökarljuset exklusivt på en nässelfjäril, ett fågelbo, ett konstfärdigt smitt handtag på en gammal sabel, som då får bildens hela fokus. Ibland tar hon in omgivningarna till en scen, ett fruset ögonblick, och ofta lägger hon sig mitt emellan: en närstudie med någon form av bakgrund.

Säkrast hittar man, tycker jag, favoriter bland de fullständiga scenerna. "Tvätten" är en lantgård i mustiga färger med ett betagande ljusspel i den upphängda vittvätten i förgrunden; en ljuvlig lantidyll med känsla av sommar. En sådan finns också i "Vardagsrum i morgonljus", där skuggorna av ormbunken är så skarpa och finskurna att de exakt fångar det starka ljus som en het högsommarsol kastar. Båda är bräddfulla av djup och liv.

I andra sidan av skalan, bland närstudier ensamma i bild, faller man direkt för "Kraschad skönhet", den smått kvaddade fjärilen, så detaljerad och levande att den nästan stiger ut ur bilden med sin sorgsna uppenbarelse. Lika pricksäkert fångar inte konstnären rundningen i kolven till en gammal flintlåspistol, och att återge guldblänk, som i ett sabelfäste, är svårt.

Då hon inte arbetar med skuggor eller en väldefinierad miljö kan resultatet ibland bli lite platt. Ett par av blommotiven saknar den gnistrande säkerhet som man finner i exempelvis fjärilen, och då de inte heller har någon direkt miljö att bilda djup mot ger de ett blekare intryck. Påfågelhuvudet mot rosarutigt blir för abstrakt för att vara livfull; här är det som om hjärnan blir vilsen när den inte har några välbekanta referenspunkter.

Men när hon använder skarpa skuggor kan resultatet bli utsökt. "Utslagen tulpan" och "Nyponros mot granit" fångar på pricken känslan av het och äkta sommar, just därför att skuggorna inte alltid faller där det vore som mest självklart. Ur dem stiger minnena av sommaren fram så levande som om det vore igår.