Stort och smått när kollektivverkstaden bjuder till jul
Julutställning med Sundsvalls Kollektivverkstad
3 - 10 december
Relaterat
Gammaldags, sagoaktigt vintermotiv av Margareta Sundberg.Fotograf: Susanne Holmlund
Stadshuset i Sundsvall fångat av Esmail Behnoushan.Fotograf: Susanne Holmlund
"Vinterväg" av Gunnel Nygren.Fotograf: Susanne Holmlund
Också konstlivet har sina traditioner och till dem hör Sundsvalls kollektivverkstads julutställning, med ett decennium på nacken.
Ett 40-tal utställare bjuder som vanligt på stor variation av stort och smått, färg och form, konst och mer handfast hantverk. Det är pepparkakshjärtan i betong, en smågalen röd ljusstake med hus och husgeråd som prydnad; smått trevande penseldrag och mogna konstnärers verk.
Många favoriter hittar jag bland de till formatet mindre verken. Som Eva Granbergs "Fjällväggen", där en snöfri, svart vinternatt liksom slits sönder bakom ett ensligt hus. Så liten den är talar den om storhet. Doris Billberg har i "Den gamla lekstugan" och "Vid vägs ände" pricksäkert och suggestivt färgat fångat den mystik som gamla övergivna hus i enslig natur laddar in i oss.
Det suggestiva finns också i Kerstin Lundbergs "Ljusglimt" och "Utbränd" - den förra som en hemlighetsfull ingång till något outtalat; den senare med svarta stammar i ett hav av gult dis, där elden ännu finns men där färgskimret också ger hopp.
Gunnel Nygrens landskap är ofta utsökta och det är också "Utsikt mot Ortviken" och "Vinterväg", där hon fångat vinterns hopkrupna, frusna stillhet under tunga skyar och ljuset som kommer från sidan. Margareta Sundberg återkallar barndomen med sin förtrollande, lite gammaldags bild av ett barn och en hund, pulsande i snö på väg genom skogen; ensamma medan vinterskymningen hänger på lur och granarna knäar under snön.
Eva Sollander håller sina bidrag vintrigt strama i motiv men ändå färgmättade och eleganta. Mot all vinterstillhet spelar Lars-Åke Högstedts höstskog, som tycks fylla hela världen med virvlande löv i alla tänkbara färger. Esmail Behnoushan lämnar ännu ett av sina högst personliga stadsmotiv och en blombukett i samma egensinniga sätt att kombinera ljus och mörker till en både skarp och luftig skildring.
Här finns inget särskilt tema, men med tanke på årstiden kan jag se Lena Backmans tre personer i grupp som de tre vise männen i enklast möjliga tappning; ansiktslösa, enkelt klädda och lite osäkert vridande på sig. Som om de sökte stöd hos varandra inför sin roll i julens oerhörda drama.
Tillägg: Vernissage hålls i dag 12 - 15.




























Senaste kommentarerna:
Skrivet 7 dec 2011 17:51 Ulf K (Ej registrerad)
Allér i alla dess former är min stösta preferens: en perfekt referensram för stiltje. För mig är det min konst mål däreefter kasserar jag den. Ni som har tillgång till dator se "Södra Allén".
Vad jag kan se här så finns en del alléer så varför inte ettt beösk på verkstan.