Från havet, klipporna och stenarna vid sommarhuset i Norrfjärden, samt från fjällen, hämtar Ulla-Britta Hill stoffet till sitt måleri. Vidderna och det öppna landskapet fyller henne med vördnad; humöret och dagsformen gör resten för hur en viss målning blir.

Tekniken växlar. Ett mycket disigt fjällandskap i vitt, blått och grönt blir nästan abstrakt; å andra sidan finns nästan fotografisk skärpa i den stora bilden av hav och stenar (den har nummer 16 - verktitlar är på plats först i dag). Samtidigt fångar hon fint diset ute till havs, som bryts av den lilla ljusglimten ute vid horisonten som tillför ett löfte om förändring till det stilla landskapet. Sedd på håll blir målningen ett fönster mot havet.

I de få fall där människor finns med tycks de stela och lite främmande, som paret om vandrar i vårgrönska. Och i bilden från regattan är det havets färger, rörelse och sammansatthet som drar till sig blicken, mer än båtarna och människorna.

Av lila finns det mycket - kanske väl mycket, eftersom de motiv man fastnar för är de mer färgmässigt händelserika; i dem kan man tänka sig ett skeende utifrån kontraster i färgspelet. Ofta är de små. I den lilla höstbilden med orange och röd växtlighet och en skarpt brandfärgad solnedgång spelar de lilafärgade fjällsidorna effektfullt mot de varmare, mer dramatiska färgerna. Med nyanserna på fjällsidorna och antydan till snö i dalen får motivet, trots stillheten, en spänning.

Betydligt mindre dramatiskt i färgen, men ända mycket levande, är fjällmotivet (nummer 5) där lite men intensivt ljus tränger genom massiva moln, sipprar in mellan topparna och liksom tänder hela fjällsidan och den milt färgade men ändå mustiga växtligheten i skiftningar.

Strax intill hänger ett liknande men ännu mer diskret fjällandskap (nummer 7) där gryningen är ännu tidigare, men möter mindre motstånd när den väcker de mörkblå bergssluttningarna, och till och med bestrålar ett område som ett oförklarligt ljusfenomen lyst på det uppifrån.

Sådana bilder blir inte bara spännande utan får också just det djup och den rymd som kan få det att svindla för en fjällvandrare.