Ett minne. En blick från ett bilfönster. Någonting som man alltid har sett tills det en dag är rivet och borta. Det kan vara ett hus eller en byggnad. Men hos konstnären Ulla-Carin Winter finns ögonblicken kvar, sammanflätat i tid och rum genom skickligt dragna linjer på en kopparplåt eller en kartong. Och sedan tryckta.

Hennes grafik innehåller mycket svärta, och kan kanske upplevas lite dyster. Titta då en gång till. De övergivna husen och byggnaderna har karaktär och en själ som sipprar fram. Visst är de dömda till undergång men inte till glömska. Bilderna ger minnen och en känsla, och berättar en mängd fantasihistorier i huvudet på betraktaren. Det är stort att själv få befolka Ulla-Carins Winters bilder med sin egen fantasi.

Några stora grafiska blad drar till sig all uppmärksamhet till en början.

"Nu kommer kvällen" har någonting magnetisk över sig. Ett sug. Ett uthus på ena sidan och ett garage på den andra. Mitt emellan på en anad gräsplätt några utemöbler i plast och ett omkullvält badkar. Ganska trivialt. Sedan en stor och mycket mörk kvällshimmel med tusentals små stjärnor som glimmar. Verket är en utsökt blandning av exakthet och diffushet. Av det vi vet och det vi känner.

"Längs älven I och III" består egentligen av fyra stora collografier. Men alla fick inte plats. De ska hänga ihop och visar Indalsälvens djupa dalgång och de bulliga bergen som skapar djup åt konstverket. Mörker och ljus, och olika mönster, både grova och fina ristningar, skapar fält som ger form. Det är mäktigt. Det svartvita ger fokus på hela landskapet och inte på detaljer.

Men det finns också motiv med mer färg på utställningen, bland annat etsningen "Räv på väg". Den vanliga exakta realismen har här fått ge vika för några mer naivistiska drag. Ulla-Carin Winter har i de här fallen letat fram ett minne eller idé hon har burit med sig. Förutom räven som springer med sin långa röda svans har hon skapat "Korppar". Det är en närbild av två korpar som är inflätade i varandra, och med naturen.

Hon avslöjar att hon samlar på gamla kioskbyggnader. Hon tar fotografier och gör fotopolymer, överför bilden till en plåt och gör ett djuptryck av den. Konstnären förändrar ursprungsbilden genom färgsättning och genom att tillföra olika detaljer. En kiosk från Södermalm i Sundsvall finns med på utställningen. Ulla-Carin Winter ger sig också själv frihet att ta en byggnad och placera den på någon annan plats, i en annan omgivning, för att förstärka en känsla. Ett övergivet och tillbommat hus i Skönsberg har till exempel placerats i ett öde landskap med inspiration från jämtska Krokom i "En resa i april".