Bilder kommer inte från ingenstans, vilket vi gärna tror eftersom vi numera sällan ger var och en mer än en kort blick i det flöde som omger oss. Därför är det roligt att ibland få veta hur de kommit till, inte minst reklambilder som ofta rör sig i konstruerade världar.

Kristofer Lönnå har tidigare ställt ut en del humoristiska bilder han gjort på uppdrag av företag, tidningar, privatpersoner. Nu visar han några igen i Birsta City, kompletterade med nya i samma skojsamma stil. Borta är allt pretto och coolt; här får modellerna (som ofta är desamma som uppdragsgivarna) bjuda på sig själva. Receptionisten i miljövårdsföretaget, till exempel, vars papper blåser all världen väg, är inte särskilt cool. Å andra sidan ser man vad vindkraften kan göra.

Till bilderna berättar Lönnå om tillkomsten, som ofta utgår från ett rätt fritt formulerad uppdrag som det gäller att snabbt associera till. Ofta tar jakten på miljö och rekvisita betydligt längre tid än själva fotograferandet, och det kan handla om att släpa in 150 kilo sand hos ett företag, fylla ett rum med snö eller jaga stan runt efter flyg-, båt- och bilmodeller för en bild åt Trafikverket på en mekande modellfanatiker. Och även om en bild är resultatet av 140 lager i Photoshop måste varje lager komma någonstans ifrån, som ett äldre foto eller en teckning.

Man får känslan av att modellerna är lättade över att det inte handlar om att vara snygg och sexig eller att haussa upp sina prylar maximalt. När basketspelaren Johan Pierre lanserade ett klädmärke fick det bli med kejsarens nya kläder: han själv på en tron i Stadshuset, iförd endast ett purpurtyg nedtill. Gatufestgeneralen Jerry Thåström leker med fröjd riktig general i sin uniform, och när Kristofer Lönnå letade någon som samlade på gamla militärfordon hade han turen att också få med ett par statister.

Visst är vissa bilder crazy; visst finns schablonerna som reklamen signalerar med - men ofta med en liten skruv. Storfiskaren som drar in en jättefirre gör det i en fontän i ett köpcentrum. Och när skådespelaren Kim Tjernström uppträder i Sherlock Holmes-tweed, med Dunhill-pipa och pekfingret höjt i en "Du där"-gest, är det annorlunda men inte oseriöst; det är fortfarande ett porträtt, ingen parodi.

Den ende som inte bär draget av skoj och lek är den smått klassiska bilden av den gamle mannen som går och sopar en industrilokal; en modern variant av gatsoparen som symbolen för den som får ta rätt på skiten när alla andra har åkt. Och som därför förtjänar att lysas upp lite extra.