När bästisen Adina flyttar blir det ett hål i Tildas liv; ett hål som så småningom fylls av Jesper och hans intresse för lajv.

Också Tilde grips av lajvbacillen och börjar sy medeltidskläder, fäktas med latexsvärd och träffa annorlunda kompisar. När hon erövrar en ny värld börjar hon våga och växa - och se på sig själv och sin familj med nya ögon.

Själv är hon en som alltid vill ha koll på vad hon säger och gör för att verka kul, intelligent och cool. När hon "stämmer med facit" bryr sig andra om henne. Inte minst gäller det hennes familj: den är en "dörrstängarfamilj"; medlemmarna lever sina liv var för sig och har en obefintlig gemenskap. Det gäller att inte störa och besvära de andra med sina känslor och problem. Jespers familj däremot skrattar, skojar och bryr sig.

Första delen av boken är lite av plakatteater. I stället för att gestalta Tildes problem redogör författaren för dem; Tilde får i jag-form ge en analys i stället för att uppleva. Hon beskrivs som tyst, men i boken pladdrar hon oavbrutet.

Under andra delen får hennes person mer stringens. Där breds hennes liv ut med de förvecklingar, dialoger och brokiga händelser som gör det trovärdigt. Där blir historien en fin skildring av hur de oskrivna reglerna för hur man ska vara arbetar som mest hänsynslöst i högstadieåren och hur Tilde ibland själv praktiserar tyranniet.

Där gestaltas varmt hur kraften från goda sysselsättningar, engagemang och intresse kan rivstarta en inre utveckling och verka läkande, och hur en hel familj tvingas växa i svallet av en medlems förändring. Där visas att sanningen gör oss fria. Och att gamla bästisar kan bli sorgligt passé.

Dessutom är boken en liten inblick i vad lajv är. För oss oinvigda.