Det råder ingen tvekan om att Bergsjöbon Leif Woxlin är väldigt bekant med sitt Hälsingland.

Miljöbeskrivningarna av landskapet är övertygande, trovärdiga och äkta.

I synnerhet när historien utspelar sig längs de ensliga och slingrande vägarna från Los och i Voxnadalen.

Det fungerar också när huvudpersonerna rör sig andra städer som Stockholm, Sundsvall och Örebro, även om en och annan medelpading till hockeyfantast stör sig på att Timrå IK blir Timrå hockey.

"Föremål för mord" är Woxlins sjunde deckare i serien En hälsingedeckare, men den här gången är det inte den hurtiga kriminalinspektören Sofia Berger som ställs på prov utan hennes arbetskollega hos Hudiksvallspolisen Ludde Markh.

Den störtkäre småbarnspappan Ludde blir på ledig tid ofrivilligt indragen i en mordhistoria på grund av en väninna till sin älskade sambo Åsa Weijle.

En story innehållande udda figurerar, märkliga poliser, mandelkvarnar, kinesisk elektronik och bedrägerier tar så småningom fart även om tempot aldrig riktigt skjuter i höjden, eller för den delen rasar genom golvet.

Woxlin bjuder även på en och annan överraskning, men utan att du för den skull ramlar förbluffad ur läsefåtöljen.

Ändå är det ett gott hantverk där författaren i bokens sista kapitel har fått samtliga pusselbitar på plats.

"Föremål för mord" borde funka som en hård julklapp till en hälsing.

Tja, även en och annan medelpading kan behöva någonting att läsa i mellandagarna, som inte är allt för hårdkokt.