Sparbankseken, den mest berömda av alla ekar och det träd som under många år gett bankerna ryktet om stabilitet och styrka kan, i ett praktverk av etologen och fotografen Johan Lind, skaka ett bedrägeri ur kronan. Förlagan till den eken är inte ek, utan lind. Men träd i allmänhet representerar livet på gott och ont. Världsträdet, Axis mundi, har en lång historia. Myter världen över berättar att vi stammar från träd. Den fornnordiska mytologins Ask och Embla skapades av trästockar och moderkakan kallades förr livets träd och när asken Yggdrasil faller stundar Ragnarök, världens undergång.

Mångfald är starkt beroendeframkallande, åtminstone om man är zoolog. Johan Lind låter eken stå i centrum i boken Quercus. Ekens mångfald. Centrum för det myller av liv som lever på och runtomkring eken. Mer än 1500 olika arter förmodas vara mer eller mindre beroende av ekar för sin överlevnad. Samarbetet runt dessa mäktiga och uråldriga varelser - Kvilleken, eller Rumskullaeken i nordöstra Småland, 13 meter i omkrets och hopbunden av ett tjockt järnband, bedöms vara ungefär 1000 år - leder Lind kors och tvärs på en fascinerande resa i ord och bild. Till klotspindelns äggsäck, steklar, ekoxar (förstås), parasiter myror, lavar, men också till havsörnens slagsmål, flyttfåglars överlevnad i Sahara och kåpklädda munkar. Bilderna är hänförande vackra och en av de mer fulländade måste Lind ha legat i mattfranshöjd för att lyckas ta. Den så avskydda fästingen balanserar här röd och grann på toppen av ett grässtrå.

Linds hänförelse, humor och många stickspår bjuder på en läsupplevelse. Han redogör för forskning om djurs intelligens och altruism, om revirstrider som sällan leder till skador, utan bara är kraftmätningar. I motsats till hur det går till i naturdokumentärer på TV – ”den ena värre än den andra”. Fast helt rätt har han inte. Man behöver bara studera ett bisamhälle för att se vad som händer när ett starkare tar över ett svagare.

Ekar i all ära, men har man själv, eller grannen, för många av dem på tomten är det lätt att hemfalla till antropocentrism, det vill säga att allt utgår från människan, och låta ta bort dem. Varför släpper inte ekarna sina blad? funderar Lind och redogör för olika forskningsresonemang om snillrik design. Men det är bara andra arter, mindre släktingar till våra svenska ekar, som behåller sina löv. Alla! stora ekar fäller löv i mängder. Att vi har så många eklundar bevarade i södra och mellersta Sverige beror bara på en gammal lag som förbjöd bonden att ta ner träden. Ekollon var viktiga som svinföda och träet senare som båtvirke. Ekarna irriterade, då som nu. Stora, ljuskrävande och dränerande åkermark på näring.

Men när våren är här då blommar eken i ljusgrönt, grönsångaren återvänder från Afrika och barkbocken letar partner. Trädet. En bild av människan. Syntesen av himmel, jord och vatten. Världen som ständigt förnyas.