Redan innan den kommit ut på svenska var Cirkeln såld till utlandet, och filmen är redan planerad.

Det tillhör inte vardagen för svenska ungdomsböcker, så givetvis har man höga förväntningar på denna bok, som är första delen i en trilogi och nästa år följs av "Eld", 2013 också av "Nyckeln".

i gymnasiet i den trista Bergslagshålan Engelsfors sker först ett, sedan ytterligare ett, självmord bland eleverna. Men för några tjejer visar det sig att något annat ligger bakom. Då har de redan haft otäcka, brandluktande drömmar med glimtar från vad som kan vara en häxprocess, och de känner inte igen sig själva: en upplever att hon kan göra sig osynlig, en att hon tyst kan få människor att lyda henne, och en kan få saker att flytta sig.

Så småningom förenas de och det uppdagas att magi är i görningen. Själva har de en nyckelposition i att motarbeta de onda krafter som håller på att manifesteras i Engelsfors. Och givetvis vill de hitta sina kamraters mördare.

Konstruktionen av den magiska världen höjer sig knappast över mängden; detta är ingen ny Harry Potter. När flickorna ställs inför faktum under "blodmånenatten" får man rentav klichékänsla med pratet om "superkrafter", "bekämpa ondskan" och "världens undergång".

Men snart vänder författarna också detta till trovärdighet genom att svepa in och bearbeta magin i det de är så urbota bra på: personskildringen. Hur händelserna påverkar flickorna och deras relationer till varandra, familjer, kompisar, lärare och pojkvänner - magiska och icke-magiska - är bokens stora förtjänst och där uppnår den en kvalité som är ovanlig i ungdomsböcker. Magin får rollen av den dramatiska drivkraften som delar ut uppgifterna de måste lösa.

Här finns en karaktär för alla läsare att identifiera sig med. Minoo, klipsk och begåvad men osäker; Vanessa vars liv är fester och killar; bondflickan och mobboffret Anna-Karin; den omhändertagande och omtyckta Rebecka som också bär på ätstörningsmonstret; Linnea med ett drogförflutet samt mobbaren Ida. De fyra första får vi krypa in i; Ida och Linnea ser vi av någon anledning bara genom de andras ögon.

Att vara ung är att leva i den mest skoningslösa av världar; att ständigt balansera på gränsen till underkänt från både kamrater och sig själv. Det hanteras så utsökt i boken att man också som medelålders rycks med. Man sugs in i hur mobboffret använder magin för att göra sig populär; hur mobbaren i gruppen blir den illa omtyckta. Genom att tjejerna inte gillar varandra drar de effektivt fram varandras svagheter i ljuset; vilket i slutänden gynnar deras samarbete. För samarbeta måste de.

Det är den styrkan som gör att man kan acceptera magin; den som skapar spänningen och får berättelsen att stanna kvar långt efter att boken är slut. Och som får en att ivrigt vänta på nästa del.