"Natt utan ängel" heter en nyutkommen roman som utspelar sig på två platser, dels på en skrivarkurs i Sörmland sommaren 1999 och dels i en liten stuga i Fränsta vid millennieskiftet.

Författaren, debutanten Anna Jakobsson Lund, bor utanför Sundsvall, vilket märks i skildringarna från Fränsta. På andra sidan stationen finns till exempel en lägda och en promenad genom det kalla vintermörkret är väldigt väl gestaltad, kylan går in genom benen.

Huvudpersonerna, Åsa och Björn, är ett udda par som hittar varandra genom att vara just udda på skrivarkursen. Ingen av dem passar in. Åsa är oerhört medveten om just detta, att inte passa in – hon har aldrig gjort det, inte någonstans. Björn undviker att passa in eftersom han söker ensamheten. Genom att vara vid sidan av hittar de varandra – men det går minst sagt trögt. Ingen av dem släpper in den andre. Så fort en fråga blir alltför personlig klipps samtalet. Genom att författaren omväxlande skriver än ur Åsas, än ur Björns perspektiv och flitigt använder sig av inre monologer blir det dock klart för läsaren att båda har anledning att dölja sina bakgrunder. Där finns allt som är skambelagt: prostitution, droger, alkoholism, kriminalitet, psykiska sjukdomar, misshandel och mobbing. Efter fyra veckor på kursen blir de ändå vänner, bara vänner, inget sexuellt även om hela kursen tror det.

Samtalen i det somriga Sörmland varvas med samtalen i bitande vinterkyla i Medelpad. Åsa har hux flux kommit dit med tåget, dagen efter julafton. Hon behöver det, säger hon. Men vill inte berätta varför. Björn åker på en rejäl förkylning när hon är där, ligger i feberfrossa medan Åsa sitter i köket och stoppar in vedklabbar i vedspisen. Det tar flera dagar innan Björn får veta varför hon kommit, för läsaren tar det närmare hundra sidor.

Anna Jakobsson Lund har ett bra språk, det flyter lätt och dialogerna känns trovärdiga. Problemet är att det händer för lite. Jakobsson Lund drar ut på det svåra i relationen så länge att det blir tråkigt. Det blir för många manglingar och besvikelser, för många oavslutade samtal, hon klarar inte att hålla läsaren intresserad av spänningen mellan Åsa och Björn. Istället frågar man sig varför de alls fortsätter att prata med varandra.